Tolvajärvi – Ilomants

Norr om Fjärde Armékåren trängde sig trupperna från fiendens armékår i december mot Ilomants och Tolvajärvi. Till området koncentrerades Grupp Talvela som var underställd Högkvarteret. Den lyckades stoppa fiendens anfall i både vid Ilomants och Tolvajärvi och påbörjade ett motanfall i båda riktningarna. I Tolvajärvi besegrade Grupp P, 12.12 fiendens infanteridivision. Gruppen nådde 17.12 Ägläjärvi som erövrades efter strider 22.12. Följande dag avancerade anfallet till Aittojoki, där frontlinjerna stabiliserades ända till krigets slut.

Läs mer

Modifierad karta från boken, Raunio Ari−Juri Kilin. Talvisodan taisteluja (Vinterkrigets strider), Karttakeskus, tredje upplagan, 2010.

Avancemanget av Röda arméns trupper till Tolvajärvi

Norr om Sovjetunionens 8.Armé, som anfallit i Ladogakarelen, Gränskarelen och Norra Karelen, anföll en infanteriarmékår (1.AK) under brigadkommendör Roman I. Panin. Av dess två infanteridivisioner anföll den ena (155.D) i riktning mot Ilomants och den andra 139.D) i riktning mot Tolvajärvi. Kommendör för divisionen som anföll mot Tolvajärvi var brigadkommendör Nikolai I. Beljajev. Främsta linjen av divisionen stred 6.12 öster om Tolvajärvi. Till ny kommendör för infanteriarmékåren utsågs 23.12 divisionskommendör Dimitri T. Kozlov.

Avdelning Räsänen drog sig tillbaka mot Tolvajärvi och Ilomants

Avdelning Räsänen (Avd. Räsänen) hade påbörjat tillbakadragandet från Suojärviområdet både mot Tolvajärvi och mot Iomants. En avdelt bataljon i vardera riktningen. I Ilomants riktningen stred till en början en avdelt bataljon (Avd.B 11). Till området sändes som förstärkning en bataljon från Fältersättningsbrigaden (XIII/Fälters.Br). Trupperna i Tolvajärviriktningen förstärktes under de uppehållande striderna bl.a. med två bataljoner.

Uppställandet av Grupp Talvela

Jägarofficeren överste Paavo Talvela hade tagit avsked från försvarsmakten 1930. Under de extra övningarna hade han kallats till försvarsministeriet som biträdande krigsekonomichef och stabschef för krigsmaterielrådet.

Överbefälhavaren marskalk Mannerheim beordrade Talvela att komma 6.12.1939 till Högkvarteret i S:t Michel. Där fick han ett uppdrag. En avdelning som ställdes upp till Talvelas förfogande skulle slå fienden som ryckt fram i Korpiselkä- och Ilomantsriktningen. Efter det skulle avdelningen fortsätta anfallet mot Suojärvi. Högkvarterets tanke vara att Suojärviområdet skulle återtas med Avdelning Talvelas och IV Armékårens gemensamma operation. Senare kallades Avdelning Talvela för Avdelning T och sedermera Grupp T.

Avdelning Talvela som var underställd Högkvarteret fick mera trupper till sitt förfogande. Av trupperna i Ilomantsriktningen bildades Avdelning A och av trupperna i Tolvajärvi riktningen bildades Avdelning P.

Ilomantsriktningen

Ilomantsförsvarare från Jalasjärvi avporträtterade på vintern 1940. SA-bild.

Som förstärkning åt Avdelning Talvela till Ilomantsriktningen hade det anlänt tre bataljoner och ett granatkastarkompani från Fältersättningsbrigaden. Av alla trupper i den riktningen bildades Avdelning A. Till avdelningens kommendör utnämndes jägarofficeren överste Per (Pelle) Ekholm.

Striderna vid Ilomants övergick till ställningskrig

En avdelt bataljon (Avd.B 11) fördröjde divisionens framryckning i Ilomantsriktningen . I riktningen mot Suojärvi−Tolvajärvi fördröjdes fienden av Avdelning Räsänen som bestod till en början av ett knappt infanteriregemente (två avdelta bataljoner och två avdelta kompanier).

I Ilomantsriktningen stred man i området mellan Möhkö och färjän vid Kallioniemi. Kommendören för Avdelning A, jägarofficeren, överste Per Ekholm anlände 8.12 till Ilomants. Följande dag gav han tillstånd åt trupperna i Möhköområdet att retirera till Oinaansalmi. Fiendedivisionen anföll 10.12 också mot Kallioniemi. Delar av fienden som kommit genom linjerna slogs tillbaka. Ilomantsfronten stabiliserades i nivå med Kallioniemi−Oinaansalmi.

Avdelning P vann en märkbar seger i Tolvajärvi

Grupp Talvelas Avdelning P påbörjade anfallet mot Tolvajärvi 12.12 på morgonen. Samma morgon gjorde Beljajevs infanteridivision (139.D) sig klar för sitt anfall. Detta hann inte börja före finnarnas anfall. Den sovjetiska infanteridivision började sitt tillbakadragande efter dagens strider. Divisionen var en tid nästan helt stridsoduglig. 75.Infanteridivisionen, som hade koncentrerats till fronten under striderna i Tolvajärvi övertog frontansvaret av 139.Infanteridivisionen.

Erövringen av Ägläjärvi

Avdelning P nådde Ägläjärvi fyra dagar senare, 17.12. Där hade huvuddelen av 75.Infanteridivisionen och de stridsdugliga trupperna från 139.Infanteridivisionen grupperat sig i försvar.

Striderna i Ägläjärvi tog fem dagar i anspråk och Ägläjärvi erövrades av Avdelning P 22.12. Följande dag stannade avdelningens anfall vid fiendens ställningar i Aittojoki. Där stoppade Högkvarteret Grupp Talvelas anfall. Frontlinjen stabiliserades vid denna nivå till krigets slut.

Båda parter led svåra förluster i striderna

Enligt de sovjetiska truppernas egna rapporter förlorade infanteridivisionerna som deltagit i striderna under den första månaden (30.11.1939−1.1.1940), 6 490 man. Av dessa förlorade 139.Divisionen 3 552 man varav 761 var stupade, 1 715 sårade och 1076 försvunna. 75.Divisionens förluster var 2 938 man varav 747 var stupade, 957 sårade och 1 234 försvunna.

Enligt riksarkivets databas gällande stupade i krigen 1939−1945 förlorade Avdelning P som stupade 517 man under tiden 21.11−31.12.1939. Huvuddelen, 412 man, stupade i Infanteriregemente 16 som bestod av tre bataljoner. Avdelta Bataljonen 112 förlorade 49 man, Cykelbataljonen 7 förlorade 34 man, Avdelta Bataljonen 10 tio man, Avdelta Bataljonen 9 sex man och III Sektionen i Artilleriregemente 6 fem man.

Enligt Avdelning P:s egna uppgifter var förlusterna i Ägläjärvi striderna 17−23.12.1939, 748 man varav 274 var stupade, 445 sårade och 29 försvunna.

Ari Raunio