{"id":1473,"date":"2017-11-23T15:26:01","date_gmt":"2017-11-23T13:26:01","guid":{"rendered":"https:\/\/live-talvisota.digiasites.com\/?page_id=1473"},"modified":"2018-01-19T17:21:29","modified_gmt":"2018-01-19T15:21:29","slug":"kunskapen-i-vinterstrid","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/talvisota.fi\/sv\/vagen-till-vinterkriget\/utvecklandet-av-krigskonsten-i-skogsterrang-och-i-vinterforhallanden\/kunskapen-i-vinterstrid\/","title":{"rendered":"Kunskapen i vinterstrid"},"content":{"rendered":"

Sannolikheten f\u00f6r vinterkrigsf\u00f6ring<\/span><\/strong><\/p>\n

Enligt Eirik Hornborgs memoarer fr\u00e5n 1919 ans\u00e5g finska milit\u00e4rexperter att ett anfall av R\u00f6da arm\u00e9n vintertid var en n\u00e4stan om\u00f6jlig tanke. Enligt generalstaben var ett anfall \u00e4nd\u00e5 m\u00f6jligt. Staben bed\u00f6mde m\u00f6jligheterna att avv\u00e4rja ett vinteranfall, speciellt p\u00e5 Karelska n\u00e4set som sm\u00e5. D\u00e5varande chefen f\u00f6r krigsmakten generalmajor Karl Wilkama (tidigare Wilkman) var av annan \u00e5sikt. Enligt honom hade Finland chanser till ett lyckligt slut p\u00e5 kriget endast vintertid.<\/p>\n

Infanteriet p\u00e5 skidor<\/span><\/strong><\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Infanteriet p\u00e5 en skidmarsch. Bild: Krigsmuseet<\/em>.<\/p>\n

I tidningen \u201dSuojeluskuntalainen\u201d (Skyddk\u00e5risten) publicerades p\u00e5 vintern 1921 en artikelserie under rubriken \u201dInfanteriet p\u00e5 skidor\u201d. Artiklarna var skrivna av E. Hannula. Skyddsk\u00e5rens huvudstab (Suojeluskuntain Yliesikunta) publicerade artiklarna som en bok. I bokens f\u00f6rord p\u00e5pekade Hannula att f\u00f6rsvarsv\u00e4sendet och skyddsk\u00e5ren f\u00f6rsummat stridsutbildningen f\u00f6r vintertid.<\/p>\n

Skyddsk\u00e5rsorganisationen p\u00e5b\u00f6rjade f\u00f6rs\u00f6ksverksamheten i vinterf\u00f6rh\u00e5llanden<\/span><\/strong><\/p>\n

\"\"<\/span>Upps\u00e4ttning av ett t\u00e4lt under skyddsk\u00e5rens kurs f\u00e5r vinterverksamhet. Bild: Krigsmuseet<\/strong><\/em><\/p>\n

I skyddsk\u00e5rerna gjorde man ett stort antal f\u00f6rs\u00f6k med krigsf\u00f6ring i vinterf\u00f6rh\u00e5llanden. I f\u00f6rs\u00f6ksverksamheten \u00e5r 1923 ingick bl.a. en 300 km l\u00e5ng milit\u00e4r skidmarsch. Skyddsk\u00e5rens huvudstab (Suojeluskuntain Yliesikunta) ville utveckla terr\u00e4ngskidningen och skidor av milit\u00e4r modell. I Skyddsk\u00e5rens Bef\u00e4lsskola forskade man ocks\u00e5 i vintertaktik.<\/p>\n

Skyddsk\u00e5rorganisationen l\u00e4r ut skidf\u00f6rm\u00e5ga<\/span><\/p>\n

\"\"<\/span>Helsingfors skyddsk\u00e5rsdistrikts skidt\u00e4vlingar. Bild: Krigsmuseet.<\/em><\/p>\n

Lauri (Tahko) Pihkala ledde i Skyddsk\u00e5ren utvecklandet av skidutrustning. Pihkalas och organisationen hade stor betydelse f\u00f6r att man l\u00e4rde sig \u00e5ka skidor i Finland. Sin roll hade ocks\u00e5 folkskolorna. D\u00e5 Vinterkriget br\u00f6t ut var det sj\u00e4lvklart att alla kunde \u00e5ka skidor.<\/p>\n

Tahko Pihkala utvecklade ocks\u00e5 en nationell lagsport, bobollen. N\u00e4r man spelade boboll utveckaldes ocks\u00e5 de milit\u00e4ra f\u00e4rdigheterna. Innespelarna tr\u00e4nade den enskilde krigarens spr\u00e5ng i anfallets f\u00f6rsta skede, d\u00e5 de ryckte fram fr\u00e5n bo till bo. Anfallets sista skede, anstormningen, \u00f6vades vid framryckningen till hemmaboet. Utespelarna \u00f6vade vid bollkastningen upp sin f\u00f6rm\u00e5ga att kasta handgranat .<\/p>\n

\"\"Helsingfors skyddsk\u00e5rs bobollsm\u00e4sterskap. Bild: Krigsmuseet.<\/em><\/p>\n

Bristen p\u00e5 skidor hindrade trupperna fr\u00e5n att fungera i skogsterr\u00e4ng.<\/span><\/p>\n

Fredstida trupperna hade under f\u00f6rsta halvan av 1920- talet f\u00f6r lite skidor. De r\u00e4ckte inte till f\u00f6r alla. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste infanteritrupperna under vinter\u00f6vningar operera l\u00e4ngs v\u00e4gar.<\/p>\n

Arm\u00e9ns f\u00f6rs\u00f6ksverksamhet i vinterf\u00f6rh\u00e5llanden<\/span><\/strong><\/p>\n

\"\"<\/span>Infanteriet p\u00e5 skidmarsch. Bild Krigsmuseet.<\/em><\/p>\n

\u00c5tminstone i en fredstida division utf\u00f6rde man 1923 experiment i vinterf\u00f6rh\u00e5llanden. Resultaten dokumenterades i en redog\u00f6relse p\u00e5 16 sidor. Den inleds med f\u00f6ljande uttalande: \u201dErfarenheterna fr\u00e5n senaste vinters f\u00f6rs\u00f6ksverksamhet p\u00e5visar att vinterkrigsf\u00f6ring i v\u00e5ra f\u00f6rh\u00e5llanden \u00e4r m\u00f6jlig inte enbart i st\u00f6rre sammanhang utan det verkar som om den skulle kunna bli v\u00e5r starkaste sida\u201d.<\/em> Enligt redog\u00f6relsen som \u00e4r undertecknad av Andra Divisionens kommend\u00f6r generalmajor Martin Wetzer och hans stabschef major Wiljo Tuompo b\u00f6r hela infanteriet anv\u00e4nda skidor. Detta g\u00e4llde ocks\u00e5 de \u00f6vriga vapenslagen, till den del de m\u00e5ste f\u00f6lja med infanteriet. En av de mest br\u00e5dskande \u00e5tg\u00e4rderna var att skaffa skidor till alla infanteritruppf\u00f6rband.<\/p>\n

Skyddsk\u00e5ren och f\u00f6rsvarsv\u00e4sendet p\u00e5b\u00f6rjar samarbete<\/span><\/strong><\/p>\n

Skyddsk\u00e5rens huvustab (Suojeluskuntain Yliesikunta) ordnade en skidmarsch p\u00e5 vintern 1924 fr\u00e5n Rantasalmi till Kajana. Arm\u00e9officerare deltog ocks\u00e5 i marschen. Resultaten av f\u00f6rs\u00f6ket behandlades vid kommissionens gemensamma m\u00f6te i juli. Ordf\u00f6rande var kaptenen i reserven Lauri (Tahko) Pihkala.<\/p>\n

Pihkalakommisionens plan<\/span><\/strong><\/p>\n

Kommissionen uppgjorde en omfattande plan om hur vinterkrigsf\u00f6ringen skulle utvecklas. Forsknings- och utvecklingsm\u00e5len f\u00f6r de olika delomr\u00e5dena definierades m\u00e5ngsidigt. En helhet omfattade fr\u00e5gor kring tr\u00e4materialet f\u00f6r skidor, skidor, stavar, skidvalla, pulkor samt draghundar och hur de skulle l\u00f6sas. F\u00f6rsvarsv\u00e4sendets radiotrupper skulle enligt planen f\u00f6rdjupa sig i utvecklandet av en radiopulka.<\/p>\n

F\u00f6rdelningen av utvecklingsansvaret<\/span><\/strong><\/p>\n

I planen delades ansvaret f\u00f6r utvecklingsuppgifterna upp mellan olika akt\u00f6rer. Utvecklingen och anskaffningen av den personliga utrustningen, t\u00e4lt och kaminer, var enligt planen delegerad \u00e5t F\u00f6rsvarsministeriets intendenturavdelning. I planen fanns ocks\u00e5 en rekommendation om tillg\u00e4ngliga experter. I planen f\u00f6reslog man att Skyddsk\u00e5rens huvudstab (Suojeluskuntain Yliesikunta) skulle ansvara f\u00f6r fr\u00e5gorna kring skidtruppernas h\u00e4lsov\u00e5rd.<\/p>\n

F\u00f6rslaget om en gemensam f\u00f6rs\u00f6kstrupp<\/span><\/strong><\/p>\n

Kommissionen f\u00f6reslog att man f\u00f6r Skyddsk\u00e5ren och F\u00f6rsvarsv\u00e4sendet skulle bilda en gemensam trupp av kompanistorlek f\u00f6r f\u00f6rs\u00f6ksverksamheten. Som placeringsort f\u00f6r f\u00f6rs\u00f6ksenheten rekommenderades Kajana, d\u00e4r manskapet kunde inkvarteras i Gr\u00e4nsbevakningens kaserner.<\/p>\n

F\u00f6rsvarsv\u00e4sendet inledde en omfattande f\u00f6rs\u00f6ksverksamhet f\u00f6r vinterkrigsf\u00f6ring 1925<\/span><\/strong><\/p>\n

Generalstaben utgav 1925 en order om att f\u00f6rs\u00f6k om verksamhet i vinterf\u00f6rh\u00e5llanden skulle p\u00e5b\u00f6rjas i alla truppf\u00f6rband. I ordern saknades direktiv om hur f\u00f6rs\u00f6ken skulle utf\u00f6ras. Ordern inneh\u00f6ll ca 50 fr\u00e5gor g\u00e4llande vinterns inverkan p\u00e5 n\u00e4stan all milit\u00e4r verksamhet. Dessutom uts\u00e5gs speciellt F\u00f6rsta Cykelbataljonen till f\u00f6rs\u00f6ksbataljon i vinterkrigsf\u00f6ring.<\/p>\n

Direktiv ang\u00e5ende vinterkrigsf\u00f6ring<\/span><\/strong><\/p>\n

Generalstaben s\u00e4nde \u00e5r 1927 till trupperna Handboken f\u00f6r Vinterkrigsf\u00f6ring (Talvisotak\u00e4sikirja). \u201dBoken\u201d bestod av kopierade sidor och var t\u00e4nkt att anv\u00e4ndas i f\u00f6rs\u00f6kssyfte. I den behandlades anv\u00e4ndandet av vinterutrustning men ingenting om taktik. De fredstida divisionerna konstaterade i sina utl\u00e5tanden att f\u00f6rutom denna bok beh\u00f6vs ett reglemente som omfattar taktik i vinterf\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n

Handboken f\u00f6r vinterkrigsf\u00f6ring<\/span><\/strong><\/p>\n

Chefen f\u00f6r Krigsmakten j\u00e4garofficeren generalmajor Aarne Sihvo uts\u00e5g 1927 en kommitt\u00e9 som skulle utarbeta ett manuskript f\u00f6r en handbok i vinterkrigsf\u00f6ring. Ordf\u00f6rande f\u00f6r kommitt\u00e9n var major Erkki Raappana fr\u00e5n Joensuu Gr\u00e4nsbevakning. Medlemmar i kommitt\u00e9n var major Aaro Pajari och kapten K.\u00c5. Sl\u00f6\u00f6r fr\u00e5n Generalstaben samt kapten K.A. Breitholz fr\u00e5n F\u00f6rsta Cykelbataljonen. Sihvo godk\u00e4nde i januari 1929 ibruktagande av Handboken f\u00f6r vinterkrigsf\u00f6ring (Talvisotak\u00e4sikirja).<\/p>\n

Boken om vintertaktik<\/span><\/strong><\/p>\n

I februari godk\u00e4nde Chefen f\u00f6r Krigsmakten Boken om vintertaktik (Talvitaktiikka). Den var inte ett egentligt reglemente. Boken gav n\u00e4rmast direktiv hur man skulle beakta vinterf\u00f6rh\u00e5llanden inom taktiken. Boken var skriven av Krigsh\u00f6gskolans taktikl\u00e4rare major K.A. Tapola.<\/p>\n

Hemligst\u00e4mplandet av konsten i vinterkrigsf\u00f6ring<\/span><\/strong><\/p>\n

Med h\u00e4nvisning till svensk kutym ans\u00e5g f\u00f6rsvarsv\u00e4sendet att allt som ber\u00f6rde vinterkrigsf\u00f6ring skulle hemligst\u00e4mplas. Boken om vintertaktik och Handboken f\u00f6r vinterkrigsf\u00f6ring skulle behandlas som hemliga dokument som kunde l\u00e4sas endast p\u00e5 staben. B\u00f6ckerna fick inte medtagas t.ex. till krigs\u00f6vningar. Staben f\u00f6r Krigsmakten f\u00f6reslog f\u00f6r Skyddsk\u00e5rens huvudstab (Suojeluskuntain Yliesikunta), att Hannulas bok Infanteriet p\u00e5 skidor (Jalkav\u00e4ki suksilla) ocks\u00e5 skulle hemligst\u00e4mplas, men detta skedd inte.<\/p>\n

Hemligst\u00e4mplandet lindras 1939<\/span><\/strong><\/p>\n

Hemligst\u00e4mplingen av b\u00e5da b\u00f6ckerna upph\u00e4vdes 1939. I st\u00e4llet tillkom f\u00f6ljande text: \u201dAll h\u00e4nvisning till reglementets inneh\u00e5ll i offentliga texter \u00e4r f\u00f6rbjuden. Man f\u00e5r inte heller l\u00e5na eller \u00f6verl\u00e5ta den \u00e5t en obeh\u00f6rig person\u201d.<\/p>\n

Ari Raunio<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sannolikheten f\u00f6r vinterkrigsf\u00f6ring Enligt Eirik Hornborgs memoarer fr\u00e5n 1919 ans\u00e5g finska milit\u00e4rexperter att ett anfall av R\u00f6da arm\u00e9n vintertid var en n\u00e4stan om\u00f6jlig tanke. Enligt generalstaben var ett anfall \u00e4nd\u00e5 m\u00f6jligt. Staben bed\u00f6mde m\u00f6jligheterna att avv\u00e4rja ett vinteranfall, speciellt p\u00e5 Karelska n\u00e4set som sm\u00e5. D\u00e5varande chefen f\u00f6r krigsmakten generalmajor Karl Wilkama (tidigare Wilkman) var av […]<\/p>\n","protected":false},"author":8,"featured_media":1056,"parent":1468,"menu_order":2,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"custom-templates\/child-level.php","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"class_list":["post-1473","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail","hentry"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/talvisota.fi\/api\/wp\/v2\/pages\/1473","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/talvisota.fi\/api\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/talvisota.fi\/api\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/talvisota.fi\/api\/wp\/v2\/users\/8"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/talvisota.fi\/api\/wp\/v2\/comments?post=1473"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/talvisota.fi\/api\/wp\/v2\/pages\/1473\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2462,"href":"https:\/\/talvisota.fi\/api\/wp\/v2\/pages\/1473\/revisions\/2462"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/talvisota.fi\/api\/wp\/v2\/pages\/1468"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/talvisota.fi\/api\/wp\/v2\/media\/1056"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/talvisota.fi\/api\/wp\/v2\/media?parent=1473"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}