Civilbefolkningen på de områden som ockuperades av SU
Alla invånare från gränstrakterna lyckades man inte evakuera före Röda arméns anfall. På det erövrade område blev åtminstone 2 600 finländare. Invånarna från Karelska näset och Finska vikens utöar samlades i Terijoki. Människorna som bodde norr om Ladoga fick bli länge kvar i sina hem. I februari förflyttade dessa till läger längre bort bakom fronten. I maj återvände knappt 2 400 civila som internerats av Sovjet. Av dem dömdes 31 personer till fängelsestraff för landsförräderi. I Sovjetunionen dog åtminstone 100 personer och ca 100 stannade där frivilligt.
Befolkningen i området mellan Ladoga och Ishavet blev inte evakuerad
I området mellan Ladoga och Ishavet blev evakueringen obetydlig. De som hade flyttat frivilligt i oktober återvände till sina hemorter i slutet av november då skolarbetet återupptogs. Skolstyrelsen hade 28.11 meddelat om skolornas återöppnande. Norr om Ladoga var tvångsevakueringarna få.
När Röda armén anföll hann man inte mera evakuera dem som bodde vid gränsen. Det största antalet finländare som blev kvar på erövrat område befann sig i Suojärvi och Suomussalmi. Ett mindre antal blev kvar i Kuusamo- och Petsamoområdena.
Befolkningen på de erövrade områdena blev medborgare i den Finska Folkrepubliken
Från erövrade områden på Karelska näset och från Finka vikens utöar samlade Röda armén ihop över 70 människor till Terijoki som var Finska Folkrepublikens regeringsstad. På områden norr om Ladoga fick befolkningen tillsvidare stanna kvar hemma. För lokaladministrationen ansvarade Arbetarnas Folkfrontskommittéer vilka var underställda Folkrepubliken. I praktiken sköttes administrationen av de lokala sovjetmyndigheterna.
Till Finland återvände knappt 2 400 av dem som blivit i Sovjetunionen.
Finska myndigheterna lyckades inte bilda sig en klar uppfattning om hur många människor som blev på ockuperat område. Enligt statistiken kunde knappt 2 400 återvända till Finland. Detaljer om hur många som dog i Sovjetunionen finns inte. Av Suojärvis ca 15 000 invånare blev över 1 900 personer kvar på av fienden ockuperat område. Av Suomussalmis knappa 10 500 invånare blev över 300 kvar på området. Och i Petsamoområdet blev över 300 personer kvar.
Finländarna förflyttades i februari till primitiva läger
Den finska befolkningen som blivit kvar på det ockuperade området mellan Ladoga och Ishavet flyttades bort från sina bosättningar i februari. De placerades i läger som ställts upp enkom för dem och som befann sig längre bort från fronten. De arbetsföra sattes i arbete och en liten lön utbetalades. På lägren rådde matbrist och förhållandena var enligt finska mått mycket primitiva.
På tre läger fanns 1 080 människor
Det fanns tre läger. I Prääsäområdet fanns Interposjoloklägret, där en stor del av Suojärviborna befann sig. En del av dem hamnade till Kontupohjaområdets Kovgoran−Goimaslägret, där det också fanns Salmisbor. Det tredje Kintismäkilägret fanns i området kring Uhtua i Kalevaladistriktet. Dit placerades närmast befolkningen från det ockuperade Suomussalmi.
Enligt sovjetmyndigheterna fanns det totalt 2 079 människor i lägren (401 män, 583 kvinnor och 1 095 barn under 16 år). I Interpojoloklägret fanns 1 329 personer (194 män, 401 kvinnor och 734 barn). I Kovgoran−Goimaslägret fanns 411 personer (94 män, 140 kvinnor och 267 barn). I Kintismäki-lägret fanns 270 personer (114 män, 62 kvinnor och 94 barn). Det totala antalet lägerinternerade och den finska befolkningen i Terijoki tillsammans var ändå mindre än det totala antalet människor som återvände till Finland.
I fredsavtalet fanns ingenting nämnt om den finska befolkningen som blivit i Sovjetunionen
Statusen för den finska civilbefolkningen som blivit i ockuperat territorium var inte definierad i fredsavtalet från 12.3.1940. Återbördandet av dem till Finland drog ut på tiden och det skedde först efter utbytet av krigsfångar. De flesta finska krigsfångar kunde återvända senast vid utgången av april månad.
Sovjetregeringen beslöt 4.5.1940 om villkoren för finländarnas återkomst till Finland
Underhandlingarna om civilbefolkningens öde drog ut på tiden. Sovjetregeringen meddelade om sitt beslut 4.5.1940. I det bestämdes villkoren för återbördandet av de internerade finländarna. Där nämndes bl.a. att finska medborgare fick resa till Finland före den 1 juni 1940. Sovjetmyndigheterna skulle försäkra sig om deras önskan att resa till Finland. Platserna för överlåtandet av de internerade meddelades 17.5. Dessa var Vainikkala, Värtsilä järnvägsstation, Lonka by i Suomussalmi och Petsamo.
Endast en begränsad mängd tillhörigheter fick medtas
Familjeöverhuvud och ensamma personer som återvände till Finland fick ta med sig endast 50 kg tillhörigheter. Familjemedlemmar fick ha med sig endast 25 kg. De som återvände med häst ficka ta med sig mera tillhörigheter. Rublerna som man förtjänat i lägren fick inte medtas och finska mark fick man ha med sig högst till ett värde av 500 per person. Ädelmetaller fick inte heller föras ut ur landet. En ring var dock tillåten.
De första finländarna kom över gränsen 25.5.
Huvuddelen av Suojärviborna dvs. lägerinternerna från Interpojolk, 1 267 personer, överlämnades till finska myndigheter i Kaurila station i Värtsilä. Den följande gruppen, 490 finländare från Kaimajkilägret överlämnades 30.5 i Värtsilä. Samma dag överlämnades i Vainikkala 73 finländare från Terijoki. Petsamoområdets 293 finländare och 13 invånare från byn Kurtti i Salla överlämnades också 30.5. Dessa 306 personer överlämnades i Linhammar hamn. Den sista gruppen på 254 levande och 2 avlidna från Kintsimäkilägret återlämnades 3.6 vid Lonkajärvi gränsbevakningsstation i Suomussalmi. De avlidna hade dött på resan från lägret till gränsen. Finländarna hade med sig 17 hästar. Den aderton hade dött under resan.
De som återvände från Sovjet sattes i karantän och en del hamnade i fängelse
De som återvänt från sovjetlägren sattes i karantän för två veckor. Där förhördes finska medborgare, efter tunga upplevelser, av den statliga polisen. De flesta åtal för landsförräderi väcktes bland Suomussalmibor i Mieslahti-karantänen. En kvinna och 26 män dömdes. Alla utom en man överklagade domarna av Hyrynsalmi tingsrätt till Vasa hovrätt. Hovrätten lindrade några domar. Straffen varierade. Det lindigaste straffet var 7 års fängelse och förlust av medborgerliga rättigheter för 10 år. Det strängaste straffet var 12 års fängelse och förlust av medborgerliga rättigheter för 15 år. På de övriga orterna där fanns karantäner dömdes det totalt endast fyra personer. De var alla från Suojärvi.
I Sovjetunionen dog över hundra civila
Enligt uppgifter som samlats av Aune Lämsä dog under ockupationen 19 Suojärvibor. Under tiden i lägren dog ännu 62 personer och under hemresan till Finland dog 8. Under karantänstiden i Helsingfors dog ännu 17 personer av undernäring eller av sjukdom. Av personer från övriga finska kommuner som dött i Sovjetunionen finns inga noggrannare uppgifter.
Åtminstone 100 personer blev i Sovjetunionen
Kvar i Sovjetunionen blev minst 61 Suojärvibor, 35 Suomussalmibor och 4 från Petsamoområdet. Dessutom togs tre Suojärvibor till fånga i sovjetlägret och återbördades aldrig till Finland. Tre Petsamobor hade arresterats i Sovjetunionen.
Ari Raunio