Jägarna hade soldathemsidén med sig från Tyskland

Jägarna hämtade med sig från Tyskland idén om soldathem. Jägarofficerarna kaptenerna Olli Paloheimo och Selim Isaksson skrev i november 1918 en cirkulärartikel ”Soldathem grundas”, som publicerades i många tidningar. I artikeln skildrades soldathemmet som en plats dit soldaterna kunde på kvällen då de var lediga. I soldathemmen erbjöds mat, kaffe och förfriskningar mot en liten betalning. I artikeln framställdes garnisonsortens kvinnor som själar för soldathemsarbetet, ”som på detta sätt ville utföra sin värnplikt”. I många garnisoner grundades soldathem redan före årets slut.

Soldathemsförbundet grundades 1921

En landsomfattande konstituering av soldathemsföreningar började 1921. Saken förbereddes under ledning av ordföranden för soldathemsföreningarna Katri Bergholm. Hon blev den första ordföranden för Soldathemsförbundet, som grundades i november. Enligt förbundets stadgar kunde som medlemmar upptas ”organisationer som upprätthåller soldathem och som i sin redovisning kan påvisa att eventuella vinstmedel används soldathemmet eller soldaterna till fromma”.

I stadgeändringen från 1934 var förbundets avsikt att med soldathemmen ”bistå Försvarsväsendet och Gränsbevakningsväsendet både under fredstid och under krigstid”. Militärprästerna deltog aktivt i soldathemsverksamheten. Fru Bergholm avgick av hälsoskäl 1937. Till hennes efterträdare valdes magister Toini Jännes.

Försvarsväsendet önskade på hösten 1939 att Soldathemsförbundet skulle utvidga sin verksamhet

Vid Soldathemsförbundets årsmöte i april 1939 var 33 soldathemsföreningar representerade. Den 2 oktober hölls det ett rådplägningsmöte med ordförandena, sekreterarna och skattmästarna. Försvarsväsendets representant, jägarofficeren, överste Voldemar Oinonen uppmanade deltagarna att sända ut mobila soldathem från garnisonerna med trupperna då de förflyttades till gränsområdena. Oinonen konstaterade ytterligare i sitt tal att det vid en eventuell mobilisering skulle grundas soldathem på nya orter. Generalstaben kunde vid behov utse platserna.

Efter att de extra övningarna inleddes några dagar senare grundades ett stort antal nya soldathem. Många soldathemsföreningar grundade temporära hem och nya hem till platser dit trupperna förflyttades. Under de extra övningarna var närmare 300 soldathem i verksamhet. Till soldathemmen beställdes dagstidningar från hemorten. Vid sidan av normal kaféverksamheten kunde soldathemmen ordna underhållning på kvällarna. På kvällarna ordnades aftonandakter och på söndagarna hölls gudstjänster.

Soldathemmen var verksamma också under kriget

Under kriget spred sig soldathemsverksamheten även till sjukhusen. Representanter för Soldathemsförbundet och föreningarna besökte sjukhusen och införskaffade böcker åt patienterna.

I sin dagorder från juli 1940 (nr 92/12.7.1940) tackar Överbefälhavaren soldathemspersonalen för sina uppoffringar under kriget. Dagordern löd:.

”Anställda vid Finlands soldathemsförbund!
Med glädje och stolthet har jag iakttagit det arbete som personalen vid Finlands soldathemsförbund till fromma för vårt försvar utfört under det nyss avslutade kriget.
Eder uppoffrande verksamhet har sträckt sig ända till de främsta linjerna
Livat våra trupper och sporrat dem till nya ansträngningar
Bland Eder finns även stupade. Vi vörda deras minne
Jag sänder landets soldathemspersonal mitt och arméns tack för väl utfört och värdefullt arbete”

– Mannerheim

Ari Raunio