Från anfallsdoktrin till försvarsbetonad doktrin

Ännu i början av 30-talet var huvudvikten i användandet av flyget förlagt på anfall. Enligt generalstabens bedömning var det möjligt genom anskaffning av bomblyg för att anfalla fienden i ryggen kanske ända till Leningrad. Efter att Sovjetunionen på 1930-talet kraftigt utvecklat sitt flygvapen förändrades flygets doktrin i Finland till mera försvarsbetonad. Jaktflyget blev det viktigaste i stället för bombflyget. Att skydda fältarméns koncentrering ökade vikten av jaktflyget redan från början av kriget.

Det fredstida flygvapnet

Till en början ansåg man att flyget tillhörde armén, utom att det hade en egen stab, vilket de övriga vapenslagen inte hade. Före vinterkriget nådde flygvapnet statusen av en egen försvarsgren. Kommendör för luftförsvaret, dvs. flygvapnet var, jägarofficeren generalmajor Jarl Lundqvist.

Till flygvapnet hörde förutom staben, tre flygregementen, en avdelt flygflottilj, Flygkrigsskolan, Mekanikerskolan, Flygets depå och två luftvärnsregementen. Flygregemente 1 fanns i Suur-Merijoki på Karelska näset, Flygregemente 2 i Uttis och Flygregemente 4 i Immola.

Av luftvärnsregementena som var underställda kommendören för flygvapnet fanns Luftvärnregemente 1 i Helsingfors samt Sveaborg och Luftvärnsregemente 2 i Viborg. Marinens fartyg var bestyckade med luftvärnspjäser. På pansarskeppen fanns ett stort antal av dessa.

De krigstida flygvapentrupperna

Bristol Blenheim bombflygplan för fjärrverksamhet. Bild: Krigsmuseet.

Lundqvist hade i den krigstida organisationen tre flygregementen till sitt förfogande. De föråldrade flygplan som inte lämpade sig för luftstrider placerades huvudsakligen i Flygregemente 1. Dessa flygplan var lämpliga närmast som förbindelseflygplan for armén och marinen.

Enligt planen förblev Flygregemente 2 och 3 under ledning av kommendören för flygvapnet. Flygregemente 2 förberedde sig för jaktförsvar på Karelska näset och Flygregemente 3 ansvarade för fjärrverksamhet, spaning och bombflygning. I dessa regementen fanns de mest tidsenliga flygplanen. Dessa var 36 Fokker D 21 jaktflygplan och 14 Bristol Blenheim som lämpade sig för fjärrverksamhet. Båda dessa regementen hade endast två flottiljer var, till sitt förfogande. Flygregemente 3 hade två flottiljer för fjärrverksamhet och Flygregemente 2 hade två jaktplansflottiljer, varav endast den ena hade tidsenlig flygmateriel.

Ari Raunio