Marinens ledning

Jägarofficeren generalmajor Väinö Valve var kommendör för marinen. Marinstaben fungerade som hans ledningsstab. Under hans ledning var Kustflottan, Flottstationen, skolskeppet samt kustartilleriets truppförband.

Marinens viktigaste uppgift var att skydda sjötrafiken

Vid krig var de marina truppernas viktigaste uppgift att skydda sjötrafiken. Deras andra uppgift var att delta i kustförsvaret. Vid försvaret av sjöförbindelserna var förbindelserna västerut de viktigaste. Speciellt viktigt var skyddet av trafiken på Ålands hav och Skärgårdshavet samt att förhindra fienden att nå Bottenviken. På Norra Östersjön och Finska viken skulle fienden mötas med lätta styrkor. U-båtarna skulle förbereda sig på minläggning i Finska viken.

Marinen var det enda vapenslaget eller egentligen försvarsgrenen för vars utveckling en lag var stiftad. Enligt den byggdes en flotta som i miniatyrformat skulle motsvara en sjömakts flottstyrka.

Marinens fartygsbestånd bestod av ryska fartyg som blivit i Finland samt fartyg som byggts på 1920- och 1930-talet. Fartyg som härstammade från första världskriget var bl.a. kanonbåtarna “Uusimaa”,” Hämeenmaa”, “Karjala” och “Turunmaa”, motortorpedbåtarna “Sisu” och “Hurja” samt minfartyget “Louhi”.

Flottans festdag med kanonbåtarna Turunmaa och Karjala i Helsingfors på 1930-talet. Bild: Krigsmuseet

Det nyare fartygsbeståndet bestod av pansarskeppen “Väinämöinen” och “Ilmarinen”, fem u-båtar (Vetehinen, Vesihiisi, Iku-Turso, Vesikko och Saukko), fem motortorpedbåtar (Isku, Nuoli, Syöksy, Raju och Vinha) samt av sex “Ahven”- klassens röjningsfartyg.

Flottans parad på Finska viken i slutet av 1930-talet. De båda pansarskeppen möter en ubåt Bild: Krigsmuseet.

 

Flottans festdag med ubåten Vetehinen i Helsingfors på 1930-talet. Bild: Krigsmuseet.

 

Flottans festdag på med motortorpedbåtarna i Helsingfors på 1930-talet. Bild: Krigsmuseet.

 

Flottans festdag med Sveparen Särki av Ahven-klassen och Bevakningsbåten 8 i Helsingfors på 1930-talet. Bild: Krigsmuseet.

Kustartilleriets uppgift var att skydda kustområdena.

Kustartilleriet var stommen för kustförsvaret. Stommen bestod av kustforten som byggts av Ryssland i början av 1900-talet vid finska kusten som en del av Peter den Stores sjöbefästning. Befästningarna kompletterades på 1930-talet. Kustförsvaret vid Ladoga fick Finland bygga från grunden.

Kustartilleriets fredstida organisation bestod av tre kustartilleriregementen och två avdelta kustartillerisektioner. Kustartilleriets alla truppförband förutom ett regemente var förlagda vid Finska viken.

Med tanke på det krigstida kustförsvaret planerade man att dela kustområdena i kustavsnitt med undantag av Ladoga, där man bildade “Ladogas Sjöförsvar”. Detta var från början tänkt att vara underställt Högkvarteret. Kustavsnittens storlek varierade beroende på området och uppgiften. Till avsnittens trupper hörde förutom egentliga kustartilleritrupper även bl.a. kustinfanteri och kustluftvärnstrupper.

Ari Raunio