Ryssland började en russifiering i storfurstendömet Finland i slutet av 1800-talet

Russifieringen i Ryssland vid sekelskiftet behandlade storfurstendömet Finland illa. Det gällde den östra delen av Sverige som anslutits till Ryssland 1809. Invånarna i storfurstendömet hade fått behålla bl.a. sin religion och lagstiftning. I februari 1899 utgavs ett kejserligt manifest där man upphävde den svenska regeringsformen från 1772, som dittills varit i kraft. Ryssland upphävde 1901 Finlands egen värnpliktsarmé. Den hade skapats i början av 1880-talet. Värnpliktslagen var från år 1878. Finska kadettskolan lades ner 1903 och som sista truppförband Finska Gardet 1905.

Den finska militärutbildningen började i Tyskland 1914 och jägarrörelsen uppstod

Ett starkt motstånd växte i Finland. En gruppering ville lösgöra Finland från Ryssland tom. med våld om det behövdes. Anhängarna av denna gruppering ansåg att storkriget i Europa 1914 skulle skapa förutsättningar för detta. En folkresning krävde militära ledare. Dessa skulle utbildas utomlands. Tyskland gick med på noterna. Så uppstod jägarrörelsen. Till Tyskland for nästan 1900 man för att få militär utbildning.

Finland förklarar sig självständigt 6.12.1917

Lenin håller tal på Röda torget i Moskva i oktober 1917 Bild: Ann Ronan Pictures/Print Collector/Getty Images.

Bolsjevikerna kom till makten i Ryssland med oktoberrevolutionen 1917. Storfurstendömet Finland förklarade sig självständigt 6.12.1917 genom att lösgöra sig från Ryssland, som hamnat i revolutionens våld. Bolsjevikernas Sovjetryssland erkände Finlands självständighet i januari 1918. I slutet av månaden påbörjade den radikala vingen av arbetarrörelsen en revolution. Sovjetryssland understödde revolutionärerna och påskyndade inte bortdragande av de ryska trupperna från Finland. Regeringstrupperna påbörjade samtidigt avrustning av de ryska trupperna.

Frihetskriget som blev inbördeskrig

På kartan ser man hur Finland var uppdelat i den södra delen som behärskades av de revolutionära röda och det övriga landet som behärskades av den vita regeringen. På båda områden fanns det enstaka orter som behärskades av motparten.

Regeringstrupperna i inbördeskriget bestod av skyddskårerna, värvade trupper och värnpliktiga. I kriget deltog dessutom svenska frivilliga. De nästan 1300 jägarna, som kom till Finland, hade en central roll i de trupper som bildats av värnpliktiga. Jägarna fungerade som utbildare och chefer på olika nivåer. Rödgardisterna bildade trupperna för de revolutionära. Revolutionärerna saknade nästan helt personal med militär utbildning.

I kriget 1918 avrustade Finland de ryska trupperna i landet. De egentliga striderna fördes mot landets egna invånare som påbörjat revolutionen. Kriget som blivit ett inbördeskrig tog slut i maj 1918. Regeringstrupperna vann kriget med stöd av tyskarna. I kriget deltog också den tyska s.k. Östersjödivisionen.

Revolutionärerna besegrades under maj månad. En del av revolutionärerna lyckades fly till Sovjetryssland. Där bildade de Finlands kommunistiska parti (FKP). I Finland förbjöds den kommunistiska verksamheten.

En kortvarig tysklandsorientering

Före kriget hade regeringen utsett generallöjtnant Gustaf Mannerheim till truppernas överbefälhavare och befordrat honom 7.3.1918 till general av kavalleriet. Mannerheim avgick tre dagar efter segerparaden 16.5.1918, som protest mot regeringsbeslutet att tyska direktiv skulle följas i utvecklingen av armén. Den finska tysklandssympatin under första världskriget kulminerade i att man valde en tysk prins till landets kung.

Republikens president K. J Ståhlberg har just anlänt till Sveaborg I början av 1920-talet. Bild: Krigsmuseet.

Sedan Tyskland förlorat världskriget byttes regeringen i Finland. Finland övergav tysklandsorienteringen och sökte godkännande från väst. Mannerheim utnämndes i januari 1918 till Finlands riksföreståndare. I stället för monarki blev Finland en republik. Riksdagen valde landets första president i juli 1919. I valet som förrättades av riksdagen fanns två kandidater, Mannerheim och K.J. Ståhlberg. Ståhlberg fick 143 röster av 197 och Mannerheim fick 50 röster. Efter valet drog sig Mannerheim ur alla offentliga uppdrag.

Frändekrigen

Från början av självständigheten suktade Finland efter de områden i Ryssland som beboddes av de karelska stammarna, det såkallade Östkarelen. Finlands riksdag och regering godkände 1919 att finska militärexpeditioner kunde operera i Östkarelen. Ännu efter det att Finland och Sovjetryssland hade kommit överens om fredsavtalet i Dorpat i augusti 1920, stödde Finlands regering inofficiellt ryska kontrarevolutionärer. Sovjetryska styrkor slog under 1922 ned folkresningen i Dvina samt de finska frivilliga trupperna som kommit till undsättning. Finland och Ryssland undertecknade den 1 juni i Moskva ett avtal om gränsfred.

Finland motsätter sig ett avtal med randstaterna

Då Finland sökte sin utrikespolitiska inriktning var en viktig faktor hur landet kunde få stöd mot hotet från Sovjetryssland sedermera Sovjetunionen. Man bedömde att landet strävade efter att återställa Kejsarrysslands gränser. Samma sak fruktade de andra länderna som lösgjort sig från Ryssland. Dessa var Polen, Lettland, Litauen och Estland. Litauen hade ändå inte ett intimt samarbete med de så kallade randstaterna. Polen hade i världskrigets efterspel tagit åt sig Vilnius med omnejd. Litauen hade planerat att staden skulle bli landets huvudstad.

Riksdagen stoppade i maj 1922 regeringens planerade och tilltänkta politiska samarbetsavtal med randstaterna. I bakgrunden låg rädslan för att bli inblandad, speciellt i en möjlig konflikt mellan Polen och Sovjetryssland. Ett krig som utbrutit efter första världskriget mellan Sovjetryssland och Polen hade slutat 1921.

Sovjetunionen ville skydda sin västgräns mot eventuella anfall från Storbritannien och Frankrike med särskilda avtal med randstaterna. Finland ville stanna utanför ett dylikt avtalssystem. Finland slöt ändå ett nonaggressionsavtal med Sovjetunionen 1932.

Finland proklamerar sig som ett nordiskt land 1935

I juli 1933 meddelade Finland att man ansluter sig till ett avtal som definierar begreppet anfall. Avtalet trädde i kraft 1934 efter att ratificeringsdokumentet var deponerat. Avtalet som kommit till på initiativ av Sovjetunionen skulle komplettera Kellogg−Briand avtalet som förbjuder krigföring. Följande år proklamerade Finland sin målsättning om nordisk inriktning och viljan att likställa sig med de nordiska länderna.

Ari Raunio