Tyskland anföll Polen 1.9.1939 utan krigsförklaring

Tyskland började anfallet mot Polen 1.9.1939 tidigt på morgonen. Anfallet startade utan krigsförklaring. Tysklands rikskansler Adolf Hitler höll 1.9 på förmiddagen ett tal i landets riksdag. Talet sändes i radio. I talet meddelade Hitler att Tyskland hade svarat på polackernas eldgivning.

Det tyska anfallet ledde 3.9 till en krigsförklaring av västmaktern 

Italiens ledare Benito Mussolini meddelade 2.9 att Italien är ett ickekrigförande land. Mussolini försökte följande dag få i gång underhandlingar om Polen. Storbritanniens och Frankrikes ovillkorliga krav för underhandlingar var, att Tyskland skulle dra tillbaka sina trupper med det snaraste från Polen. Storbritannien och Frankrike förklarade 3.9 krig mot Tyskland. I september förklarade också det Brittiska Samväldets länder krig mot Tyskland. Många länder däribland Belgien, Holland, Sovjetunionen, USA, Danmark; Norge, Sverige och Finland förklarade sig neutrala.

Storbritannien och Frankrike lämnade sina ultimatum före krigsförklaringarna

Storbritannien och Frankrike lämnade före krigsförklaringarna 3.9 sina egna ultimatum till Tyskland. Dessa västländer hade i mars 1939 garanterat Polens gränser och förbundit sig att stöda landet ifall något europeiskt land skulle anfalla det. Även Rumänien hade senare fått dylika garantier.

Storbritannien lämnade 3.9 på morgonen i Berlin en not. I noten konstaterades det att krigstillstånd råder mellan länderna om Tyskland inte upphör med krigshandlingarna och drar bort sina trupper från Polen samma dag före klockan 11. I Frankrikes motsvarande ultimatum var tidsfristen ställd till kockan 17 samma dag.

Storbritannien stiftade 3.9 en värnpliktslag

Storbritannien hade en yrkesarmé. Landets regering hade på våren lämnat för behandling till parlamentet ett lagförslag om en partiell värnplikt. Enligt det skulle man kunna kalla in 20−22-åriga män till tjänstgöring för en period på sex månader. Samma dag som krig förklarades, godkände parlamentet ett ändrat lagförslag. Enligt det skulle alla män mellan 18 och 41 år kunna kallas till tjänst.

Ett krig utan mark- eller luftoperationer

Storbritannien och Frankrike ansåg sig behöva tid för att rusta upp sina arméer. Denna upprustning förutsatte också en lämplig krigsindustri. Västmakterna beslöt sig för att tillsvidare koncentrera sig på försvar. Man räknade med att bygga upp en starkare militär styrka än vad motståndaren hade. Det skulle ta lång tid. Samtidigt förstärkte krigsindustrin i Tyskland landets militära styrka. Det skulle försvåras genom att hindra tillgången till råvaror.

Efter krigsförklaringen startade Storbritannien och Frankrike inte några märkbara mark- eller luftoperationer. Under kriget i Polen förbjöd Hitler sina trupper i väst att överskrida Tysklands gräns. Också flygvapnets verksamhet begränsades.

De franska landstridskrafterna förblev i försvarsställningar

De allierade blev och väntade på ett anfall från Tyskland. Franska armén koncentrerades i försvarsställningar. Under höstens lopp flyttades både brittiska och kanadensiska trupper till Frankrike.

Frankrike ryckte fram vid tyska gränsen till Saarområdet. Tyska bevakningstrupper drog sig till befästa ställningar. De franska trupperna drog sig 17.10 tillbaka till utgångsläget. Ur militär synpunkt förblev situationen vid den tyska västfronten stabil ända till maj 1940.

Båda parters flygvapen koncentrerade sig närmast på spanings- och underrättelseverksamhet

Förutom marktrupper flyttades också delar av det brittiska flygvapnet till Frankrike. I januari 1940 bildades ”Brittiska Flygvapnet i Frankrike” (The British Air Force in France) av de till Frankrike förflyttade brittiska flygvapnets avdelningar.

Ända till maj 1940 undvek båda parter att utföra bombflygningar över varandras städer. Några bombflygningar utfördes över tyska militära mål bl.a. hamnar. Vid operationer som utfördes dagtid förlorade man alltför många egna plan. Fransmännen övergick först till nattbombardemang och kort därefter också britterna. En dylik omfattande verksamhet förutsatte en tidskrävande utbildning.

Storbritannien och Frankrike beslöt att börja kriget med en sjöblockad

Huvudmetoden för västmakterna att försvaga Tyskland var att förhindra sjötransporterna genom en sjöblockad. Dess inverkan försvagade Sovjetunionens möjligheter att upprätthålla en välvillig neutralitet i förhållandet mot Tyskland. Tyskland fick av Sovjetunionen köpa rikligt med råvaror för sin krigsindustri. Detta förbättrade Tysklands möjligheter att upprätthålla sin krigsindustri under en lång blockad.

Italien försvagade också effekten av blockaden mot Tyskland. Landet hade efter Tysklands anfall mot Polen förklarat sig vara ett icke krigförande land. De allierade önskade att det skulle förbli ett icke krigförande land och ville inte irritera det. Italien var ändå bundet av ett avtal med Tyskland. Italiens handel med Tyskland stödde Tysklands ansträngningar i kriget.

Strategin man valt med mark- och flygtrupper betydde att Frankrikes försvar förstärktes med engelska och kanadensiska trupper. De franska försvarsförberedelserna försvagades av Belgiens neutralitet. Gränsen mellan Frankrike och Belgien var obefäst. De allierade skulle velat sätta in trupper på belgiskt område.

Striden om Atlanten började 3.9.1939

Efter Storbritanniens och Frankrikes krigsförklaringar följde ömsesidiga sjöblockader. Striden om Atlanten började 3.9 fortsatte ända till maj 1945 då Tyskland kapitulerade. Båda parter försökte förhindra varandras sjötransporter. Storbritannien använde för ändamålet ytfartyg och Tyskland använde ubåtar.

De allierade saknade en central krigsledning

Storbritannien och Frankrike grundade ett högsta krigsråd för de allierade för att koordinera politiska beslut som hade anknytning till kriget. De strategiska besluten förbereddes först i vardera landet, varefter det slutliga beslutet gjordes vid krigsrådets möten.

Militär planering utfördes i båda ländernas militärstaber. Koordineringen skedde vid gemensamma möten mellan ländernas stabschefer.

Sovjetunionen anföll Polen 17.9.

De tyska trupperna slog snabbt polackerna och ryckte fram till intressesfärens gräns i Polensom man kommit överens om i Molotov−Ribbentropavtalets hamliga tilläggsprotokoll 23.8.1939. Sovjetunionens armé började sitt anfall 17.9 och erövrade de östra delarna av Polen. Tyskland och Polen preciserade med att avtal 28.9 intressesfärerna mellan länderna.

Tyskland erbjöd fred i början av oktober åt de allierade

Efter erövringen av Polen höll Hitler 6.10 ett tal i Tysklands riksdag (Reichstag). I talet meddelade han att Tyskland var redo för en fred med de allierade. Storbritanniens premiärminister Nevillle Chamberlain tillbakavisade fredsmöjligheterna 12.10 i sitt offentliga tal.

Tidpunkten för Tysklands anfall mot väst uppsköts 29 gånger

Hitler hade redan 9.10.1939 skrivit under en order om anfallsförberedelser mot väst, ifall hans fredserbjudande inte skulle godkänns. Högsta chefen för de tyska landstridskrafterna, generalöverste Walther von Brauchitsch ledde planeringen för anfallet. Han bedömde att den tyska armén ännu inte var redo för anfallet. Efter Hitler påtryckningar vid ett möte 5.11 gick han med på att anfallet skulle börja 12.11. Datumet för anfallet flyttades första gången till 17.11 och därefter ännu 28 gånger. Anfallet började 20.5.1940.

Ari Raunio