Riksdagen samlades 30.11 på kvällen

Riksdagen samlades till extra plenum 30.11 på kvällen. Plenumet skulle inledas klockan 18. Av säkerhetsskäl hölls plenumet i Folkets hus i Vallgård. Bytet av plats torde ha varit en orsak till att plenumet började först klockan 20. Närvarande var 163 riksdagsledamöter.

Statsministern, utrikesministern och försvarsministern framställde vid kvällens första slutna plenum statsrådets tillkännagivande. Riksdagens följande slutna plenum började samma kväll klockan 21.10. Då fick regeringen riksdagens förtroende.

Riksdagen reser med tåg till Kauhajoki 1.12. klockan 03

Riksdagsledamöterna informerades efter plenumet, utanför protokollet, om presidentens beslut. Enligt det skulle riksdagens verksamhet flyttas bort från huvudstaden. Namnet på orten skulle meddelas senare åt ledamöterna. Riksdagsledamöterna och riksdagens tjänstemän skulle infinna sig i tid på Helsingfors järnvägsstation. Därifrån skulle ett extra tåg avgå klockan 3 till orten för riksdagens nya mötesplats. Två ledamöter motsatte sig förflyttningen bort från Helsingfors. Tåget avgick klockan 3 mot Kauhajoki. En del av ledamöterna kände fortfarande inte till destinationsorten.

Cajanders regering som fått förtroende av riksdagen avgick

Vid regeringens möte efter riksdagens plena konstaterade Cajander att regeringens verksamhet hamnat i en sådan situation, ”därifrån en annan regering har bättre förutsättningar och därför kunde det vara vederbörligt att vi ställer våra platser till presidentens förfogande”. Socialdemokratiska partiets ordförande, finansminister Väinö Tanner understödde förslaget.

Statsministern lämnade på natten regeringens avskedsansökan till president Kallio. Detta skedde på Granö i Krogiuska villan dit presidenten hade flyttat. Med statsministern var lantbruksminister Pekka Heikkinen från agrarförbundet och ministern utan portfölj Ernst von Born från svenska folkpartiet.

Risto Ryti blev statsminister för den nya regeringen som utnämndes 1.12.

Chefdirektören för Finland Bank Risto Ryti blev statsminister i den nya regeringen som utnämndes 1.12 klockan 17. Ryti som hörde till framstegspartiet återvände motvilligt till politiken. Speciellt den avgående regeringens utrikesminister Väinö Tanner övertalade Ryti att bli statsminister. Finlands Stockholmambassadör J. K. Paasikivi blev minister utan portfölj i regeringen. Han hörde till samlingspartiet, och hade varit bl.a. partiets ordförande.

Sovjetunionen bildade 1.12 den s.k. Kuusinens regering i Terijoki

Förenta Staterna kom med ett medlingsförslag 1.12. Sovjetunionen avvisade förslaget med hänvisning till de goda relationerna med den finska folkregeringen. Med den avsågs Otto Ville Kuusinens regeringen i Terijoki som hade bildats av Sovjetunionen. Med den knöt Sovjetunionen 2.12  i Moskva ett bistånds-och vänskapsavtal. Samma dag meddelade Moskva att Karelens folk (Sovjetkarelens befolkning) skulle ansluta sig till sina finska stamfränder för att grunda en gemensam nationalstat.

Den nya finska regeringen försökte som sin först uppgift få i gång nya förhandlingar med sovjetregeringen. Nu var detta inte möjligt, då Sovjetunionen hade meddelat att landet endast erkänner Kuusinens regering.

Sverige avslog förslaget om att delta i försvaret av Åland

Sveriges utrikesminister var tvungen att avgå för sina Finland-sympatier efter att vinterkriget brutit ut. Hans hustru var aktiv i verksamheten att få finska barn till trygghet i Sverige. Sandler (till vänster) på besök hos Lapplands läns landhövding Kaarlo Hillilä i Rovaniemi 1.10.1940. SA-bild.

Riksdagens utrikesutskott försökte få Sverige med i försvaret av Åland. Ett avtal på det principiella planet om ett gemensamt försvar hade underskrivits i januari 1939 i Stockholm. För att avtalet skulle träda i kraft krävdes ett godkännande av Nationernas Förbund angående försvarsförberedelserna för Åland. Sovjetunionen avvisade behandlingen av ärendet i Nationernas Förbund.

Tanner ringde ännu under mötets gång till Sveriges statsminister P. A. Hansson. Han var ordförande för det socialdemokratiska partiet i Sverige. Tanner fick ett nekande svar av Hansson. Sverige skulle inte delta i ett krig mellan Sovjetunionen och Finland. Den svenska regeringens utrikesminister Richard Sandler, som förhållit sig positivt till Finlandsfrågan, byttes ut i samband med regeringsskifte 3.12. Utrikesminister i den nya svenska regeringen blev landets Osloambassadör Christian Günther. Den nya regeringen under ledning av Hansson hade bredare bas.

Redan före kriget hade Finland informerats om att Sverige stannar utanför kriget.

Sveriges statsminister Hansson hade redan under Moskvaförhandlingarna svarat åt broderpartiets ordförande Tanner om Sveriges attityd till kriget mellan Finland och Sovjetunionen. Svaret var ett klart nej, till Sveriges engagemang i kriget. I Finland hoppades man ändå på en attitydförändring ifall saken skulle bli allvar. Sverige ändrade inte sin ställning.  Sverige skulle inte bli en part i konflikten med att sända trupper till Finland.  Däremot sände man materiell hjälp och frivilliga till Finland.

Finlands regering vänder sig till Nationernas Förbund

Vid sitt möte 1.12 beslöt den finska regeringen att vända sig till Nationernas Förbund. Tanner och Paasikivi motiverade beslutet bl.a. med att Nationernas Förbund kunde agera som förmedlare mellan Sovjetunionen och Finland. Eller åtminstone kunde andra länder uppmanas att hjälpa Finland.

Som Finlands representanter till förbundets generalförsamling 8.12 sändes Finlands Tallinn ambassadör Rudolf Halsti och Paris ambassadören minister Holma. Till delegationen beordrades även överstelöjtnant Aladàr Paasonen. Holsti hade bl.a. varit Finlands utrikesminister före Erkko.

Sovjetunionen uteslöts från Nationernas Förbund 14.12.

Enligt utrikesministeriets direktiv skulle delegationen följa den skandinaviska linjen. Enligt den skulle Finland inte understöda ett uteslutande av Sovjetunionen från Nationernas Förbund. Delegationen fick ändå tillstånd av utrikesminister Tanner att vid en omröstning agera enligt eget omdöme. ”På grund av de dåliga förbindelserna var det svårt att ge råd angående omröstningarna”.

Nationernas Förbunds råd uteslöt 14.12 Sovjetunionen från förbundets medlemskap. Sju medlemmar av rådets medlemmar understödde uteslutandet, bl.a. Frankrike och Storbritannien. Finland som nyligen blivit medlem i rådet, tillsammans med Kina, Grekland och Jugoslavien deltog inte i omröstningen.

Ari Raunio