Lotta Svärd-organisationen grundades för att stöda skyddskårerna

Skyddskårernas överbefälhavare gav ut en dagorder 29.8.1919 i vilken han uppmanade skyddskårerna att se till att Lotta Svärd-föreningar grundades på respektive orter. På detta sätt lösgjordes kvinnosektionerna från skyddskårernas administration. Kvinnoföreningarnas representanter samlades 22.3.1921 i Helsingfors för att grunda en landsomfattande förening.

Målsättningarna för den landsomfattande Lotta Svärd-föreningen

Målsättningarna för föreningens verksamhet definierades i stadgarna på följande sätt: ”Föreningen Lotta Svärds ändamål är att befästa och utveckla skyddskårsidén och understöda skyddskåren i värnandet av religion, hem och fosterland.

Detta förverkligar föreningen ”Lotta Svärd” genom att

1. verka för höjandet av landets och skyddskårens nationella anda och moraliska duglighet
2. understöda skyddskårernas sanitetsavdelning
3. understöda skyddskårernas provianteringsavdelning
4. draga försorg om skyddskåristernas beklädnadsutrustning
5. understöda skyddskårernas kansliverksamhet samt insamla medel för eget arbete och åt skyddskårerna.”

Lotta Svärd-föreningens organisation

Den landsomfattande Lotta Svärd-föreningens organisation följde Skyddskårsorganisationens organisationsmönster. Föreningens högsta ledning bildades av en centralstyrelse. I den fanns sex ordinarie medlemmar som var valda av årsmötet och två suppleanter. Styrelsens ordförande dvs. organisationens chef utsågs av Skyddskårernas överbefälhavare, som meddelade om sitt beslut till årsmötet. Centralstyrelsens mest långvariga och sista ordförande (från 1929 till november 1944) var Fanni Luukkonen.

Ordförande för Lotta Svärd-föreningens centralstyrelse Fanni Luukkonen vid sitt arbetsbord. SA-bild.

Medlemsantalet i Lotta Svärd -föreningen

I början av 1939 fanns i Lotta Svärd föreningen totalt 105 000 medlemmar. Av dem var närmare

85 000 ordinarie medlemmar dvs. aktiva lottor och knappt 20 000 var stödande medlemmar. Det fanns 22 lottadistrikt, knappt 700 lokalföreningar och ca 1 700 byavdelningar. De sistnämnda var grundade av lokalförningarna i respektive kommuner.

Det totala lotta arbetet i vinterkriget

Under de extra övningarna och vinterkriget deltog ca 75 000 lottor i lottaarbetet. Huvuddelen av dem utförde lottaarbetet vid sidan om sina övriga arbeten. På basen av olika undersökningar bedömer Pia Olsson att ca 25 000 kvinnor deltog i lottaarbete på heltid.

Sanitetslottorna under de extra övningarna och under kriget

En bild tagen under vinterkriget. Plats och tid okända. SA-bild.

Sanitetssektionen grundade under mobiliseringen, som gick under namnet extra övningar, åtta fältsjukhus. I fältsanitetstrupperna placerades närmare 1 100 sanitetslottor. I Hemmafrontens sanitetsorganisationer placerades ca 4 000 lottor. Under krigets gång växte antalet sanitetslottor vid fronten till ca 2 000 och på hemmafronten till ca 4 800.

Fältkökslottor fanns det mest av

Fältkökslottorna skalar potatis vid Skyddskårshuset i Heinjoki 1.10.1939. SA-bild.

I fältkökssektionens tjänst fanns under kriget ca 32 000 lottor. Av dem var 23 000 på hemmafronten och ca 8 700 i krigsområdet. En del av lottorna på krigsområdet tjänstgjorde i fronttrupperna eller i deras omedelbara närhet.

Fältkökslottorna hade redan under fredstiden flera lottakantiner för insamling av medel orter. Under kriget grundades sådana även i närheten av fronten.

Bespisning av de frivilliga som deltog i befästningsarbetena på Näset sommaren 1939

Fältkökslottorna ansvarade sommaren 1939 för bespisningen av de frivilliga som deltog i befästningsarbetena på Näset. Före slutet av september hade de frivilliga på Näset utfört ca 70 000 mansarbetsveckor.

Fältkökslottorna i de extra övningarna

Under de extra övningarna ansvarade fältkökslottorna för bespisningen trupperna på deras uppställningsplatser. Provianteringslottor placerades i nästan alla av försvarsmaktens underhållscentraler och sjukhus.

Fältkökslottorna hade huvudansvaret för Hemmatruppernas bespisning

Under kriget hade fältkökslottorna huvudansvaret för bespisningen av Hemmafrontens inrättningar och trupper. I början och i slutet av kriget ansvarade fältkökslottorna för bespisningen av de evakuerade under deras resor till och från hembygden.

Utrustningslottorna arbetade med att förbättra nivån på männens utrustning 

Utrustningslottorna deltog i arbetet för att förbättra beklädnadssituationen för männen. De deltog också i klädunderhållet. För detta ändamål grundade utrustningssektionen arbetscentraler och tvätterier. Den sektionen organiserade också insamlingsverksamheten av kläder.

Arbetet fortsatte för utrustningslottorna efter krigsutbrottet. Under kriget fanns det ca 17 900 utrustningslottor. Av dem var ca 14 300 på hemmafronten och ca 3 600 på krigsområdet.

Nya verksamhetsområden för insamlings- och kanslilottorna

Med insamlings- och kanslilottornas traditionella uppgifter arbetade under kriget ca 6 800 lottor. Av dem var ca 5 100 på hemmafronten och ca 1 700 på krigsområdet. Dessa lottor arbetade närmas med kansliuppgifter i olika staber. Dessutom fanns de också i underhållsinrättningar och depåer.

Luftbevaknings- och signallottorna

Signallottor vid en telefoncentral. Man kallade signallottorna ibland för signalistlottor. Tid och plats okända. SA-bild.

De lottor som specialutbildats till luftbevaknings- och signaluppgifter hörde också till kansli- och insamlingssektionen. Nästan 10 000 lottor fungerade i luftbevakningsuppgifter. Av dem var ca 7 400 på hemmafronten och ca 2 600 i krigsområdet. Signallottor fanns det ca 2000.

Luftbevakningslottorna placerades i centraler för luftförsvars- och luftbevakningsområden samt luftbevakningsstationer. På luftbevakningsstationerna arbetade lottorna som utkik i höga byggnader eller i höga torn som byggts för ändamålet. Signallottorna arbetade i staber, signalstationer och telefoncentraler.

Ari Raunio