Utvecklandet av utrustningen

Skyddskårister på jägarövning (sissiläger). I bakgrunden syns ett uppvärmbart tält. Bild: Krigsmuseet.

I armén påbörjades 1923 en omfattande försöksverksamhet om vinterkrigsföring. Året innan hade varje man enligt infanteriregementenas och jägarbataljonernas fredstida mobiliseringsstyrka åt varje man skaffat skidor. Fältköken utvecklades under 1920-talet. Kompassriktningen var viktig då man rörde sig i skogen. Den finska marschkompassen utvecklades enligt krigsmaktens önskan. Försök med strid i skogsterräng fortsatte på 1930-talet och på basen av resultaten utvecklades bl.a. pulkan och tält m/36 vilket kunde uppvärmas och dessutom togs snödräkter i bruk.

En kadett i en orienteringstävling. I handen har han en marschkompass. Bild: Krigsmuseet.

Strid i skogsterräng ansågs till en början vara strid under särförhållanden

I de första direktiven som gavs ut ansåg man att strid i skog var strid under speciella förhållanden. Man avsåg att skogen gav ett gott skydd mot att det var svårare att leda trupper i skogen. Effekten av artilleriets eldkraft ansågs vara liten. I ett anfall skulle infanteriet röra sig ljudlöst. Anstormningen skulle börja utan eldöppning. Som avslutning på anstormningen skulle fienden tillintetgöras med bajonetterna. Enligt ett reglemente från slutet av 1920- talet krävdes att artilleriets eldledning skulle följa med infanteriet i skogen.

Lovsången till skogsstrid

I skrifter från 1930-talet kommer det allt oftare fram hur bra den finska skogsterrängen lämpar sig för anfallsstrid. Major K. Savonius (senare Savonjousi) höll 1934 ett föredrag för Finska Krigsvetenskapliga Samfundet om hur vi skulle få en armé med egna särdrag. Hans åsikt var att en finsk trupp skulle utbildas till att kunna röra sig obehindrad i tät skogsterräng. Dessutom skulle utrustningen lämpa sig väl för skogen.

Motståndet mot strid i skog

Alla officerare godkände inte anfallsverksamhet i skogsterräng. Ledandet av trupper, sambandet mellan infanteriets rörelse och artilleriets eldkraft skulle vara svårt att förverkliga i skogen. De som förordade skogsstrid medgav svårigheterna och konstaterade att anfall i öppen terräng var lättare. Denna gynnade ändå den som hade materiellt övertag d.v.s. starkt artilleri, mångfald av granatkastare och pansarvagnar.

Ari Raunio