Världsfreden faller samman på 1930-talet
De avtal man slutit efter världskriget på 1920-talet för att säkra världsfreden förlorade sin betydelse på 1930-talet. De åtgärder som Nationernas Förbund tagit till för att säkra en fredlig lösning i konflikterna rörande Kina, Abessinien och Spanien blev resultatlösa. Ett större hot mot västmakterna än Sovjetunionen blev Tyskland där Hitlers nationalsocialister kom till makten 1933-1934. Tyskland sade 1935 upp Versailles fredsavtal från 1919.
Tron på Nationernas Förbund avtar
Kellog−Briand avtalet fördömde kriget som en mellanhand för politiken. Japan som varit en av de ursprungliga undertecknarna av avtalet, påbörjade i september 1933 krigshandlingar i Kina. Fascisterna i Italien under ledning av Benito Mussolini kom till makten i slutet av oktober 1922. Mussolini utnämndes till premiärminister. I januari 1925 åtog han sig rollen som diktator. Alla partier förutom det fascistiska förbjöds. Italien var medlem i Nationernas Förbund och en av undertecknarna av Kellogg-Briand avtalet. Trots detta anföll Italien Abessinien (nuvarande Etiopien) 1935. Efter erövringen av Etiopien var kriget slut 1936. Nationernas Förbund kunde inte förhindra erövringen av ett av dess medlemsländer. Organisationens oförmåga att förhindra våldshandlingar framgick även under spanska inbördeskriget 1936−1939.
Bland de små neutrala länderna avtog tron på Nationernas Förbund på 1930-talet. Dessa sk. Oslo länder, bland dem Finland, utgav en gemensam deklaration där de förbehöll sig rätten att i varje enskilt fall kunna överväga om de deltar i de sanktioner som nämns i artikel 16.
Oslo länderna ansåg att om man följer bestämmelserna i artikel 16 tvingas man till part i konflikten. Detta stred emot ländernas grundprinciper. Länderna hade som mål att förbli neutrala vid ett eventuellt krig.
Tyskland bryter mot fredsfördraget från Versailles
I Tyskland kom Hitler till makten i mars 1933. Rikspresident Paul von Hindenburg dog i augusti 1934. Hitler blev ledare och rikskansler (Führer und Reichskanzler). Följande år befästes lagar enligt vilka judarna förlorade sitt medborgarskap. Det var början till judeförföljelserna vilkas mål var att utrota judarna.
Segrarmakterna i första världskriget hade slutit med förloraren Tyskland ett fredsavtal i Versailles 1919. Tyskland bröt mot avtalet i mars 1935 genom att ta i bruk allmän värnplikt med en tvåårig beväringstjänst. Detta ledde inte till några konkreta motåtgärder från segrarmakternas sida.
I juni 1935 slöt Storbritannien och Tyskland ett marint avtal. I avtalet bestämdes att den tyska marinen till sin storlek får vara högst 35 % av den brittiska marinen. I praktiken betydde detta att Storbritannien avstod från möjligheten att i krigstid operera med sin flotta på Östersjön.
Ockupationen av Rhenlandet 1936 var Tysklands nästa betydelsefulla brott mot Versaillesfredens avtal. Området var enligt fredsavtalet demilitariserat. Två år senare skedde följande brott mot avtalet. I mars 1938 marscherade tyska trupper in i Österrike. Landet anslöts (Anschluss) till tredje riket, Tyskland
Stormakterna böjer sig inför Tyskland
Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain återvände från München. På Heston flygfältet viftade han med München avtalet och han sade att det skulle garantera freden ”under vår tid”.
Bild: Central Press /Getty Images.
Som nästa steg krävde Tyskland att det s.k. Sudetområdena i Tjeckoslovakien skulle anslutas till Tyskland. I området fanns en stor tysk befolkning. Krisen om Tjeckoslovakien löstes vid det internationella mötet i München i september. Närvarande förutom Hitler var Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain, Frankrikes premiärminister Édouard Daladier samt Italiens diktator Benito Mussolini.
I München kom man överens om ett avtal som följde Tysklands krav. Tjeckoslovakien skulle överlåta Sudetområdet till Tyskland redan i oktober. Dessutom skulle Tjeckoslovakien överlåta delar av Schlesien till Polen. Storbritannien och Tyskland kom överens om underhandlingar även i framtiden. Då Storbritanniens premiärminister Chamberlain återvände från München proklamerade han att avtalet skulle garantera freden för en generation.
Frankrike väckte förundran såsom avtalspart. Landet hade med Sovjetunionen varit garant för Tjeckoslovakien. Sovjetunionen var inte inbjuden till mötet.
I mars 1939 förlorade Tyskland sin trovärdighet som avtalspart
I mars 1939 ockuperade Tyskland den tjeckiska delen av Tjeckoslovakien. De ockuperade områdena Böhmen och Mähren anslöts till Tyskland som protektorat. Slovakien fick en nominell självständighet. Ungern erövrade det ostligaste området av Tjeckoslovakien det s.k. Karpatien−Ukraina. Hitler förlorade slutligen sin trovärdighet i väst som avtalspartner. Storbritannien och Frankrike meddelade att de garanterar Polens suveränitet.
Storbritannien och Frankrike underhandlar med Sovjetunionen
Storbritannien och Frankrike påbörjade underhandlingar med Sovjetunionen angående militärt samarbete vid ett eventuellt krig. Sovjetunionen krävde att få marschera med Röda armén in i randstaterna ifall de blir utsatta för ett anfall från Tyskland. Randstaterna uttryckte sin ovilja åt västmakterna att under några som helst omständigheter ta emot sovjetiska trupper. Västmakterna var ändå benägna att godkänna Sovjetunionens krav. Underhandlingarna drog ut på tiden då Sovjetunionen krävde att få invadera en randstat även vid ett indirekt tyskt anfall. Med detta menade man att en tyskvänlig regim skulle ta makten i en randstat.
Avtalet mellan Tyskland och Sovjetunionen överraskade alla
Underhandlingarna mellan västmakternas och Sovjetunionens militära delegationer bröt samman innan de ens hade kommit igång. Sovjetunionen slöt i Moskva den 23 augusti ett nonaggressionsavtal med Tyskland. Avtalet skrevs under av utrikesministrarna Molotov och von Ribbentrop. Avtalet har blivit känt under olika namn, bl.a. Molotov−Ribbentrop avtalet och Hitler−Stalin pakten. I avtalets hemliga tilläggsdokument bestämdes intressesfärer bland randstaterna för båda parter.
Västmakternas garantier för Polen blev inget skydd mot ett anfall
Tyskland anföll Polen 1.9.1939. Storbritannien och Frankrike som garanterat dess suveränitet, förklarade krig mot Tyskland 3.9. Sovjetunionen påbörjade sitt anfall 17.9. Västmakterna förklarade inte krig mot Sovjetunionen och bröt inte heller de diplomatiska förbindelserna.
Kriget var över för Polens del 6.10. Tyskland och Sovjetunionen granskade 28.9. avtalet om intressesfärerna som de uppgjort i augusti. Tysklands område i Polen blev större. Litauen kom inom Sovjetunionens intressesfär. Sovjetunionen återbördade 28.10.1939 åt Litauen Vilnius med omnejd som till dess hade hört till Polen.
Ari Raunio