Regeringen godkände fredsavtalet 12.3

Vid sitt möte 12.3 befullmäktigade regeringen den finska fredsdelegationen i Moskva att underteckna fredsavtalet. Delegationen undertecknade avtalet på natten, när dygnet redan hade bytts.

En klar majoritet av regeringsmedlemmarna var för ett avtal.  Försvarsminister Juho Niukkanen och undervisningsminister Uuno Hannula motsatte sig avtalet.

Avtalet omfattade tre dokument

Förutom avtalet skrev delegationen under ett protokoll i anslutning till avtalet. I protokollet definierades vad som skulle verkställas i anknytning tillavtalet. Det tredje dokumentet var en kartskiss där de nya gränserna var inritade.

Finland var tvunget att överlåta tre städer

Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45.
Karttakeskus 2008.

I fredsavtalet bestämdes att Finland skulle överlåta till Sovjetunionen även sådana områden som landet inte hade lyckats erövra under kriget. Alla tre städer Viborg, Kexholm och Sordavala som skulle överlåtas, var i finnarnas besittning då fredsavtalet trädde i kraft. Enligt fredsavtalet återlämnade Sovjetunionen Petsamo som det erövrat under kriget förutom Sredni- och Fiskarhalvön som inte återlämnades. Srednihalvön hette på finska Pummanki.

I texten var områdena som skulle överlåtas oklart definierade

I avtalets andra artikel definierades de nya gränserna enligt följande: ”Riksgränsen mellan Republiken Finland och Socialistiska Sovjetrepublikernas Förbund fastställes genom en ny gränslinje, enligt vilken med ryskt territorium införlivar hela Karelska näset jämte staden Viborg, Viborgska viken och öarna i denna, västra och norra stranden av Ladoga jämte städerna Kexholm och Sordavala samt Suojärvi kyrkby, några öar i Finska viken, området norr om Märkäjärvi med Salla kyrkby samt en del av Fiskar- Sredni halvön i enlighet med till denna fredstraktat bifogade karta”.

Suojärvi kyrkby fanns inte i verkligheten. Suojärvi by existerade. Suojärvi var en kommun vars centralort hette Suvilahti. Nya Salla ligger i Märkäjärvi.

Tjockleken på gränslinjen som ritats på kartan lämnade tolkningsfrågor

Kartan var i så liten skala att linjen som var ritad dit täckte ett område som var cirka två kilometer brett. Gränsdragningen kunde därför tolkas på två sätt. De största tolkningsskiljaktigheterna uppstod vid Enso bredvid Imatra. Där fanns betydande träförädlingsindustri. I Ryssland har Enso fått namnet Svetogorsk. Meningsskiljaktigheter vid gränsdragningen i terrängen avgjordes enligt sovjetisk vilja. Också Värtsilä kyrkby blev på sovjetisk sida.

Sovjetunionen återlämnade Petsamoområdet till Finland 

Enligt Avtalets fjärde artikel skulle Sovjetunionen dra bort sina trupper från Petsamoområdet. Det var det enda området som sovjettrupperna skulle lämna enligt avtalet. Enligt avtalet skulle Finland följa de militära begränsningar i Petsamoområdet som var nämnda fredsavtalet från 1920. I femte artikeln bestämdes specialrättigheter åt sovjetmedborgare angående rörelsefrihet och handel.

Finland måste bygga en järnväg från Kemijärvi till gränsen

Enligt sjunde artikeln skulle Finland bevilja rätt till genomfart åt Sovjetunionen för varutransporter mellan Sovjetunionen och Sverige. Av den orsaken måste Finland under 1940 bygga en järnväg från Kemijärvi till Märkäjärvi vid gränsen dvs. nuvarande Salla. Sovjetunionen byggde på sin sida av gränsen en järnväg till Kandalaksja.

Avtalet bestod av endast nio artiklar

I åttonde artikeln konstaterades att parterna skulle påbörja underhandlingar för att få till stånd ett handelsavtal. I nionde artikeln konstaterades att avtalet skulle ratificeras och att ratificeringsdokumenten skulle utväxlas inom tio dagar i Moskva.

Protokollet definierar när trupperna skall vara bakom den nya gränsen

Samtidigt med avtalet skrev man under ett protokoll enligt vilket krigshandlingarna upphörde 13.3 klocka 12 Leningrads tid dvs. klockan 11 finsk tid. Finland skulle under den första fredsdagen dra sina trupper en kilometer bort från fronten. Tillbakadragandet av trupperna till den nya gränsen mellan Finska viken och Lieksa skulle påbörjas 15.3 klockan 10 Leningrads tid och trupperna mellan Lieksa och Ishavet skulle påbörja sitt tillbakadragande ett dygn senare. Den dagliga sträckan för tillbakadragandet var sju kilometer.  Alla finska trupper skulle vara bakom den nya gränsen senast 26.3 klockan 20. Röda armén skull avlägsna sig från Petsamo senast 10.4.

På området som skulle överlåtas var förstörelse förbjuden

Enligt protokollet skulle militärledningen på bägge sidor ombesörja att ”städernas och andra orters försvars- och ekonomianläggningar (broar, dammar, flygfält, kaserner, lagerbyggnader, järnvägsknutpunkter, industrianläggningar, telegrafer, elstationer) skulle skyddas mot skadegörelse och förstörelse.”

Sovjetunionen krävde att områdena som skulle överlåtas var ett likadans skick som för kriget

Sovjetunionen tolkade denna punkt av protokollet senare så, att Finland skulle återställa industrier och anläggningar i det skick de hade varit före vinterkriget i områdena som skulle överlåtas samt i Hangö. Enligt finsk tolkning skulle områdena vara i det skick som de var 13.3.1940.  Finland var tvunget att böja sig för den sovjetiska tolkningen. Den sovjetiska underhandlaren gick ändå med på att Finland inte behövde ersätta de skador som det sovjetiska bombflyget förorsakat.

I Protokollet nämndes krigsfångarna, men inte de internerade civila

I protokollets sista punkt konstaterades att utväxlingen av fångar skall ske på en så kort tid som möjligt enligt ett särskilt avtal, efter att krigshandlingarna upphört.

Om utväxlingen diskuterades i april i Viborg. Största delen av fångarna utväxlades i maj. Fångutväxlingen avslutades 7.6.1940. Till Finland återbördades nästan 850 och till Sovjetunionen knappt 5 500 krigsfångar.

Återbördandet till Finland av de nästan 2 500 civila som blivit i krigets fötter började i slutet av maj. De sista fick komma hem tillbaka 3.6.

Riksdagen godkände fredsavtalet 15.3.

Riksdagen hade ingen reell möjlighet att delta i behandlingen av fredsavtalet. Den fick fredsavtalet till sin behandling först efter att det redan var underskrivet. Behandlingen av fredsavtalet började i riksdagen 15.3. Vid omröstningen samma dag röstade för godkännande av avtalet 145 ledamöter och tre röstade emot.  Nio röstade blankt och 42 ledamöter var frånvarande.

Vinterkrigsregeringen lämnade sin avskedsansökan 27.3.1940

Rytis regering ställde 27.3.1940 sina platser till förfogande. De flesta medlemmar ur vinterkrigsregeringen fortsatte i den nya regeringen som bildades av Ryti. Förutom Niukkanen och Hnnula uteblev också J. K. Paasikivi, som blev ambassadör i Moskva samt justitieminister J. O. Söderhjelm. Väinö Tanner, som varit utrikesminister i Rytis tigare regering, blev nu regeringens folkomsorgsminister. Ny utrikesminister blev bankdirektören, f.d. professor Rolf Witting.

Ari Raunio