Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45.
Karttakeskus 2008

I Ägläjärviområdet fanns två infanteridivisioner i försvar

Huvudansvaret för försvaret av Ägläjärvi hade 75.Infanteridivisionen (75.D) som, anlänt till fronten under striden i Tolvajärvi. Kommendör för divisionen var brigadkommendör Aleksander M. Stepanov. Också de stridsdugliga trupperna från 139.Infanteridivisionen (139.D) grupperades i försvar.

Tolvajärvivägens riktning grupperades två infanteriregementen från 75.Infanteridivisionen. Två underbemannade infanteriregementen från 139.Infanteridivision grupperades längs vägen från nordväst mot Ägläjärvi.

Det första finska anfallet mot Ägläjärvi misslyckades

För det första anfallet hade Avdelning P fem bataljoner till sitt förfogande. I överstelöjtnant Pajaris anfallsplan riktades två bataljoner i Tolvajärvivägens riktning att anfalla mot byn. En bataljon skulle bryta vägförbindelsen från Ägläjärvi till Aittojoki. En bataljon skulle anfalla Ägläjärvi från nordväst. Som reserv fanns en bataljon längs Tolvajärvivägen.

Anfallet började 18.12 på morgonen. Sovjettrupperna avvärjde anfallen från båda riktningarna mot Ägläjärvi. Bataljonen som skulle bryta vägförbindelsen var tvungen under fiendens påtryckning att återgå till utgångsläget. Första anfallet mot Ägläjärvi hade misslyckats.

Segrarna vid Tolvajärvi befordrades

Under den första striden ringde Marskalk Mannerheim till jägarofficeren, överste Talvela. Han berättade att han befordrat Talvela till generalmajor och Pajari till överste.

Andra anfallet 19.12 ledde endast till en anspråkslös framgång 

Samma dag gav Mannerheim ett direktiv åt Talvela att undvika stora förluster. Talvela ansåg erövringen av Ägläjärvi som viktig och gav en order åt Pajari om ett nytt anfall 19.12. Detta ledde inte till märkbara framgångar.

Trupperna i Avdelning P var 19.12 på kvällen mycket trötta. Överste Pajari krävde utvilade trupper till sitt förfogande. Sådana fanns inte. Generalmajor Talvela gav tillstånd åt Pajari att avbryta anfallet om läget så krävde. Pajari beslöt ändå att fortsätta anfallet följande morgon.

Avdelning P närmade sig Ägläjärvi by 20.12

Sovjettrupperna som försvarade Ägläjärvi förlorade de yttersta ställningarna i striderna 20.12. Pajari själv var i likhet med sina trupper mycket trött. På kvällen beordrade Talvela Pajari till vila. Till kommendör för Avdelning P utsåg Talvela jägarofficeren, överstlöjtnant Kaarlo Viljanen. Han gjorde upp följande dags anfallsplan. Den krävde förändringar i truppernas gruppering, vilka förverkligades följande dag.

Avdelning P erövrade Ägläjärvi 22.12 under Viljanens ledning

Trupperna från Avdelning P, som anföll på morgonen 22.12 från olika håll mot Ägläjärvi bröt igenom fiendens försvar. Vid eftermiddagens slut var hela byn i finsk besittning. Av anfallstrupperna bildades en förföljelseavdelning. Den förföljde på kvällen de fiendetrupper som drog sig mot Aittojoki.

Fronten stabiliserades vid Aittojoki

Krigare från Avdelning P i stridsgravarna vid Aittojoki i december 1939. SA.bild.

Förföljelseavdelningen överlät 23.12 på morgonen frontansvaret åt bataljonen, som huvudsakligen varit reserv under anfallet. Bataljonen stötte på fiendens försvar vid Aittojoki.

Pajari återtog uppgiften som kommendör för Avdelning P. Pajari fick order av Talvela att gruppera trupperna i försvar på åns västra sida.

Ari Raunio