Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45. Karttakeskus 2008.tta muokattu kirjasta Raunio, Ari, Sotatoimet Suomen sotien 1939−45 kulku kartoin. Kolmas painos, Karttakeskus 2013.

Förlusten av Suojärviområdet var en besvikelse för överbefälhavaren

Efter förlusten av Suvilahti som var den centrala byn i Suojärvi kommun gav överbefälhavaren marskalk Mannerheim order åt Fjärde Armékåren (IV AK) 2.12 att gå till motanfall i fiendens alla anfallsriktningar. Huvudmålet var återerövringen av Suvilahti.

De finska trupperna drar sig tillbaka i början av december via Suojärvis centrum Suvilahti mot Kollaa.
SA-bild.

Motanfallen blev i alla riktningar resultatlösa och ledde till en partiell oordning bland Fjärde Armékårens (IVAK) trupper. Samma dag utsåg Mannerheim jägarofficeren, generalmajor Woldemar Hägglund till ny kommendör för Armékåren. Jägarofficeren, generalmajor Juho Heiskanen som varit kommendör för armékåren sedan de extra övningarna, fick nya uppgifter. Hägglund började i sin nya uppgift 4.12. Högkvarteret gav en order 5.12 om att området mellan Ilomants och Suojärvi skulle, inklusive trupper lösgöras från armékårens område. Frontansvaret övertogs på området av Avdelning Talvela som var direkt underställd Högkvarteret. Den 19 december fick den namnet Grupp T.

Anfallet stoppade i nivå med Kollanjoki och Kitilä−Syskyjärvi

Fiendens pansarvagnar rycker fram längs vägen vid Kollaa. Bilden är tagen med fjärrobjektiv. SA-bild.

Hägglunds armékår (IV AK) stoppade fiendens anfall vid Kollaanjoki och Kitilä. Efter det företogs en serie motanfall i riktning mot Kitilä. Med dessa anfall lyckades man ännu inte i december bryta fiendens kontakter bakåt, men fiendens infanteriarmékårs (56.AK) anfall lyckades man slutligen stoppa.

Fiendens kontakter bakåt skars av i januari

Armékårens fjärde anfall, som började den 6 januari, ledde till avstängning av vägen längs Ladogas strand och uppkomsten av en divsionsmotti sk. Kitilä stormotti. Andra sovjetdivisionen (18.D) hamnade i flere små mottin längs vägen mellan Käsnäselkä och Lemetti. I Lemettimottin fanns förutom delar av en infanteridivision en pansarbrigad (34.Pans.Br.).

I striderna under februari månad lyckades man förinta en del av mottina

En fiendekolonns materiel på vägen mellan Lemetti och Syskyjärvi. Bilden är tagen cirka fyra kilometer norr om Lemetti. SA-bild.

Kitilä stormotti och en del av mottina längs Lemetti−Käsnäselkävägen höll ut ända till krigets slut. Lemettimottin lyckades man förinta. Där fanns cheferna för både infanteridivisionen (18.D) och lätta pansarbrigaden (34.Pans.Br). Trupperna fick i slutet av februari tillstånd at göra ett utbrytningsanfall. En del av trupperna som bröt sig ut, lyckades komma över till den egna sidan. Röda armén arresterade infanteridivisionens kommendör brigadkommendör Georgi F. Kondrasjev som klarat sig ut ur mottin. Han arkebuserades.

Röda arméns anfallsstyrka mångdubblades i mars

Röda arméns högsta ledning Stavkan koncentrerade ett tiotal nya divisioner till området mellan Kollaanjoki och Ladoga i februari−mars 1940. Fem av dem sändes mot Suvilahti i riktning mot Kollaanjoki och fem mot Ladogas strand. Trupperna i Kollaanjokiriktningen förblev i 8.Armén. Till ny kommendör utnämndes i december armékommendören av 2 klass G. M. Stern. I januari lösgjordes från arméns område trupperna som fanns vid Ladoga stranden, till Södra Gruppen. Av den bildades i februari 15.Armén. Till kommendör utsågs armékommendören av 2 klass M. P. Kovaljov. Han hade varit kommendör för Södra Gruppen. Kovaljov ersattes 25.2 av arméns biträdande kommendör armékommendören av 2 klass Vladimir N. Kurdjumov.

Stavkans mål var att befria trupperna som befann sig i motti och förinta de finska trupperna. Anfallen började i mars. Sovjettrupperna övertog initiativet. Vid krigets slut var Röda arméns anfallsmål fortfarande ouppnådda.

Ari Raunio