Slutstriderna i mars 1940

Staben för Röda arméns högsta ledning Stavkan koncentrerade ännu i februari och mars 1940 ett tiotal nya divisioner i området mellan Kollaanjoki och Ladoga. Stavkan hade för avsikt att befria trupperna som var i motti och samtidigt förinta de finska trupperna. Anfallen som börjat i mars ledde inte till önskat resultat. Röda armén hade i alla fall övertagit initiativet i Ladogakarelen.
Läs mer

Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45.
Karttakeskus 2008.

I mars fanns sex fiendedivisioner Kollaa riktningen

Sovjetiska Åttonde Armén förberedde på södra flanken i riktning mot Kollaa, ett anfall med minst sex divisioner (75.D, 56.D, 87 D, 164.D, 128.D och 24.Mot.Kav.D) för att förinta de finska trupperna (12.D) och erövra Loimola. Anfallet började den 2 mars. Striderna pågick ända till krigets slut. Fienden fick en liten inbrytning 12.3 i Kollaanjoki ställningarna i vägens riktning. Finnarnas planerade motanfall verkställdes inte, då freden trädde i kraft 13.3.

15.Armén påbörjade sina anfall i mars

Sovjetiska 15.Armén som opererade i Salmis−Kitlä vägens riktning, säkrade med ett anfall i början av mars mot öarna utanför Kitilä stormotti isvägen till den instängda infanteridivisionen (168.D). I början av mars påbörjade också Åttonde Armékåren som opererat i vägens riktning, ett kraftigt anfall i området mellan Ladoga och Nietjärvi. Målet för anfallet var att förinta de finska trupperna mellan armékåren och mottin. De finska trupperna tvingades retirera några kilometer före krigets slut.

Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45.
Karttakeskus 2008.

Sovjettrupperna öppnade en isväg till Kitilä stormotti.

Vid krigsslutet hade sovjettrupperna en isvägsförbindelse till stormottin i Kitilä. Två mottin (Siira och Uoma) stred ännu vid Käsnäselkä−Kitilävägen. Hägglunds armékår (IV AK) planerade ett partiell tillbakadragande från striderna i mottiområdet och Kollanjoki. Fortet på Mantsinsaari opererade långt bakom fiendelinjerna och en evakuering planerades.

IV Armékåren var tvungen att sända trupper till Karelska näset

Fiendens truppstyrkor hade vuxit kraftigt men styrkan på Hägglunds armékår (IV AK) hade försvagats då Högkvarteret i februari började flytta trupper, Kavalleribrigaden och 23.Divisionen, från Ladogakarelen till Karelska näset. Armékåren hade vid krigets slutskede till sitt förfogande två slitna divisioner (12.D och 13.D) och två infanteriregementen (IR 64 och IR 69), vilka kommit som förstärkning. På armékårens område hade fienden elva divisioner vid eller i närheten av fronten. Dessutom hade två nya motoriserade divisioner anlänt (144.Mot.D och 119.Mot.D).

Då freden kom, skulle IV Armékårens trupper dra sig bakom den nya riksgränsen.

Ari Raunio