Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45.
Karttakeskus 2008.

Striden vid Mäntyvaara

Fiendedivisionen försökte i december fortsätta sin framryckning från Joutsijärvi till Kemijärvi. Jägarofficeren, major Viljo Roininens Avdelning Roininen avvärjde alla anfall. En fiendebataljon lyckades rycka fram i ryggen på de finska trupperna 20.12 vid Mäntyvaara. Dit hade just anlänt två kompanier från den finska bataljonen (Avd.B 17) som flyttats från fronten till reserven. I striden som övergått till närstrid tvingades fienden att dra sig tillbaka från området. Striden resulterade i 300 döda fiendesoldater. Sjutton finländare stupade i striden.

De finska motanfallen vid Joutsijärvi

En skidpatrull i ställning vid Joutsijärvi 18.1.1940. SA-bild.

I Joutsijärvi området anföll Avdelning Roininen både med bataljon och med kompani mot fiendens ställningar. Lapplandsgruppen ökade anfallsstyrkan mot Joutsijärvis med att flytta dit ett infanteriregemente (IR 40) från Pelkosenniemi−Savukoskiriktningen. Regementet skulle överta frontansvaret av Avdelning Roininen. Avdelningen fick order från Lapplandsgruppen att anfalla fiendens flank från norr. Anfallet började den 3 januari. Lapplands Gruppen avbröt Avdelning Roininens anfall följande dag. Fiendens bataljon anföll följande dag mot Roininens trupper som just lösgjort sig.

Sovjettrupperna drar sig till Märkäjärvi i januari

Sovjettrupperna börjar den 13 januari sitt tillbakadragande från ställningarna i Joutsijärvi till Märkäjärvi. Operationen lyckades. De Finska trupperna kunde konstatera 14.1 att ställningarna framför dem var tomma. Följande dag började de finska trupperna sin framryckning, som stannade vid fiendens ställningar i Märkäjärvi. Till Sallaområdet hade delar av en ny sovjetisk infanteridivision (88.D) börjat anlända.

Sallafronten i januari 1940

Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45.
Karttakeskus 2008.

Lapplands Grupp försökte med trupperna mot Märkäjärvi bryta fiendens försvar. Fiendetrupperna höll sina ställningar. Fronterna stabiliserade sig vid Saija och Märkäjärvi till krigets slut. Huvudstyrkan grupperades i Märkäjärvi−Kemijärvis vägens riktning, Grupp Roininen och Perkiös infanteriregemente (JR 40) turades om att ha frontansvaret. En avdelt bataljon (ER.P 17) grupperades vid vägen söderut, söder om Pyhätunturi.

Stridsgruppen Svenska Frivilligkåren övertar frontansvaret 28.2.1940

Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45. Karttakeskus 2008.

I Märkäjärviriktningen övertogs fr.o.m. 25.2 frontansvaret av Stridsgruppen Svenska Frivilligkåren (Stridsgruppen SFK) som bestod i huvudsak av svenska frivilliga. Gruppen omfattade ungefär två bataljoner. I gruppen fanns också norska frivilliga.

Som kommendör för Stridsgruppen SFK fungerade, vid sidan av sin uppgift som första bataljonens kommendör, överstelöjtnant Magnus Dyrssen. Andra bataljonens kommendör var överstelöjtnant Viking Tamm. Stridsgruppens kommendör, överste Arthur Nordenswan anlände inte till Märkäjärvi förrän den 7 mars. Stridsgruppens tredje bataljon anlände till fronten då kriget redan var slut.

Till vardera bataljonen hörde tre gevärskompanier, ett jägarkompani, ett tungt kompani, ett batteri, en plogpluton och en underhållskolonn. Batteriet bestod av fyra 75 mm:s kanoner av modell 1902. Ledstyrkan varierade mellan 1200 och 1138 man. Till gevärskompanierna hörde förutom tre gevärsplutoner bl.a. en pansarvärnspluton. Till kompaniets fastställda styrka hörde 248 man, 27 fordon, 20 hästar och 10 draghundar. Jägarkompaniets fastställda styrka var 168 man. Tunga kompaniet hade bl.a. tunga maskingevär, pansarvärnsgevär och lätta granatkastare.

Stridgruppens första bataljon grupperade sig i finnarnas gamla ställningar som var i vägens riktning. Andra bataljonen, som saknade ett kompani, var grupperad i reserv på norra sidan av vägen och skyddade stridsgruppens vänstra flank.

I Märkäjärviområdet blev stridsaktiviteten blygsam. I frivilligtruppen stupade två man den 1 mars. Den ena var överstelöjtnant Dyrssen som inspekterade främsta linjens befästningsarbeten. Han dog i fiendens artillerield. Den över 2 500 man starka Frivilligkåren förlorade under drygt två veckor ca 70 man, tio av dem av fiendens eld under krigets sista dag 13.3.1940.

Enligt fredsavtalet som skrevs under i Moskva 12.3 hamnade Salla öster om den nya gränsen. Nya Salla uppstod i Märkäjärvi.

Stridsgruppens Svenska Finlandsfrivilligkåren fältgudstjänst i Märkäjärvi 17.3.1940. SA-bild

Ari Raunio