Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45.
Karttakeskus 2008.

Flottstyrkorna och kustartilleriet bildade Marinen.

Marinen ansvarade för sjöförsvaret. Flottstyrkorna bildade Marinens rörliga delar på havet och kustartilleriet bildade fasta stridsenheter på land. Kommendör för Marinen var jägarofficeren, generalmajor Väinö Valve. Marinstaben var hans ledningsstab.

Sjöförsvarets uppgift var att skydda sjötrafiken och kustområdet.

Sjöförsvarets krigstida uppgift var att skydda sjöförbindelserna och avvärja landstigningsförsök och andra krigshandlingar som riktade sig mot den finska kusten. Flottstyrkornas huvuduppgift var att säkra sjöförbindelserna västerut. Kustartilleriet ansvarade för kustförsvaret. Flottstyrkorna skulle också ha beredskap att delta i kustförsvaret.

Tyngdpunkten för Marinens flottstyrkor var Åbo skärgård. Därifrån var den kortaste vägen till demilitariserade Åland som skulle skyddas om krig utbröt. Samtidigt kunde man skydda sjötrafiken.

Sovjetiska ubåtar tar sig igenom passagen vid Märket till Bottenviken

Marinen lyckades inte hindra sovjetiska ubåtar från att operera på Bottenviken. Fyrön Märket i passagen mellan Åland och Sverige bemannades inte förrän 3.12. Sverige och Finland lade inte förrän 8.12 sina mineringar på varsin sida om passagen i respektive territorialvatten. Minorna hindrade inte helt de ryska ubåtarnas trafik genom passagen till Bottenviken.

Marinens mobilisering 

Marinens beredskap höjdes genast efter att Tyskland anfallit Polen 1.9.1939. De första reservisterna kallades till tjänst. Vid mobiliseringen, som också kallades för extra övningar, kompletterades Marinen till sin krigstida styrka. Detta skedde i oktober. Sjöbevakningsväsendet förutom Sjöbevakningsdistriktet på Åland anslöts till Marinen.

De tre kustartilleriregementena och två avdelta kustartillerisektioner, som ansvarade för de fasta försvaret, bildade kustavsnitt. De kustavsnitt som bildades i Bottenhavet saknade fast kustartilleri. Personalen från sjöbevakningssektionerna bildade stommen för dessa.

Personalstyrkan för Marinen var vid krigsutbrottet 33 200 personer. Till kustartilleri- och kustförsvarstrupperna hörde 20 700 man, till flottstyrkorna hörde 3 850 man och till infanteritrupperna som var underställda kommendören för Marinen hörde 8 650 man.

Mineringen påbörjas 25.10

Under de extra övningarna lades 25−27.10 mineringarna vid Björkö, Jussarö och Russarö. Totalt lades 148 minor. En utförligare minering påbörjades 30.11. Marinen lade i Finska viken och i norra Ålands hav 1 600 sjöminor. Man antar att åtminstone ett fiendefartyg, en ubåt, skulle ha skadats i mineringen vid Märket.

Flottstyrkorna

Flottans parad på Finska viken i slutet av 1930-talet. Bakom ubåten syns de båda pansarskeppen. Bild: Krigsmuseet.

Marinens flottstyrkor var uppdelade i Kustflottan och kustavsnittens lokalstyrkor som ansvarade för kustförsvaret, samt i flottstyrkor som var direkt underställda kommendören för Marinen. Dessutom hade man underställt flottstyrkor åt Sydvästra Finlands Sjöförsvar.

Huvuddelen av de egentliga krigsfartygen hörde till Kustflottan. Flottans kommendör var kommoder Eero Rahola. De fartygen och motorbåtar som rekvirerats i första hand för kustavsnittens behov, ökade avsevärt Marinens fartygsnumerär. En del av mobiliseringsfarkosterna beväpnades och anslöts till fältstyrkorna. Vid krigets utbrott hade Marinen totalt 190 fartyg och 363 motorbåtar. I siffrorna ingår inte de farkosterna Ladogas Sjöförsvar hade.

Flottstyrkornas viktigaste krigsfartyg

Till Marinen hörde fartyg som blivit kvar efter Ryssland vid självständigheten 1917 och inbördeskriget 1918 och fartyg som var byggda på 1920- och 1930-talen. Fartyg från första världskrigets tider var bl.a. fyra kanonbåtar (Uusimaa, Hämeenmaa, Karjala och Turunmaa), två motortorpedbåtar (Sisu och Hurja) och minfartyget Louhi.

Nyare materiel representerades av två pansarskepp (Väinämöinen och Ilmarinen), fem ubåtar (Vetehinen, Vesihiisi, Iku-Turso, Vesikko och Saukko), fem motortorpedbåtar (Isku, Nuoli, Syöksy, Raju och Vinha) och fem minsvepare av Ahven-klassen.

Ledningsstrukturen inom kustförsvaret

För att leda kustavsnitten fanns under Marinens kommendör Bottenvikens Sjöförsvar och Sydvästra Finlands Sjöförsvar. Uleåborgs Kustförsvarsavsnitt och Vasas Kustförsvarsavsnitt hörde till Bottniska vikens Sjöförsvar. Satakundas Kustförsvarsavsnitt och Åbos Kustförsvarsavsnitt hörde till Sydvästra Finlands Sjöförsvar. Till det skulle också enligt planen Ålands Kustförsvarsavsnitt anslutas, efter att de ställts upp då kriget börjat. Den 2 december började avsnittet sin verksamhet. Hangös Kustförsvarsavsnitt, Helsingfors Kustförsvarsavsnitt, Pellinges Kustförsvarsavsnitt, Kotkas Kustförsvarsavsnitt och Viborgs Kustförsvarsavsnitt var direkt underställda kommendören för Marinen. Från Viborgs Kustförsvarsavsnitt var Björkö Underavsnittet underställt Näsets Armé.

Staben för Kustflottan och staben för Sydvästra Finlands Sjöförsvar var i Åbo. Till Sydvästra Finlands Sjöförsvar hörde bl.a. Åbo Flottstation. Helsingfors Flottstation var direkt underställd kommendören för Marinen.

Stommen för kustförsvaret var befästningarna med kustartilleri

Kustartilleriet bildade stommen för kustförsvaret. En betydande del av Finska vikens kustförsvar grundade sig på de kustfort som ryssarna byggt i början av 1900-talet vid Finlands kuster. De var en del av den s.k. Peter den Stores sjöfästning.

Finland kompletterade det kejsartida kustförsvaret med nya befästningar på 1930-talet. På Ladoga var Finland tvunget att bygga ett nytt sjöförsvarssystem helt från början, med nya befästningar.

Kustförsvarsavsnitten

Kustförsvarsvsnittens sammansättning varierade enligt område och uppgift. Förutom kustartilleritrupper och kusttrupper kunde infanteritrupper från landstridskrafterna höra till kustförsvarsavsnitten. Till kusttrupperna kunde höra förutom infanteri också luftvärnstrupper. Kustförsvarsavsnitten vid Bottenviken hade inte fast kustartilleri.

Ladogas Sjöförsvar

Ladogas Sjöförsvar hörde till Marinen men var operativt underställt överbefälhavaren. Marinen hade ansvaret för personalärenden, utbildningen och underhållet. Överbefälhavaren underställde en del av Sjöförsvarets trupper till landstridskrafterna. Till Ladoga Sjöförsvar hörde förutom kustavsnitten Ladogas Flottavdelning.

Ari Raunio