Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45.
Karttakeskus 2008.

Flottstyrkorna skulle skydda sjöförbindelserna västerut

Flottstyrkornas huvuduppgift var att skydda sjöförbindelserna. Flottstyrkorna skulle dessutom delta i avvärjandet av landstigning och fiendeangrepp från havet.

I skyddandet av sjöförbindelserna skulle huvudvikten vara på förbindelserna västerut. Flottan skulle skydda speciellt förbindelserna i Skärgårdshavet och på Ålands hav. Sjötrafiken på Bottenviken skulle skyddas så att man skulle hindra fiendens krigsfartyg från att komma till Bottenviken.

På Finska viken skulle flottstyrkorna vara beredda att avvärja fiendens anfall mot kusten och eventuella landstigningar. Hangöudd med omnejd ansågs vara det mest sannolika landstigningsområdet.

Ålands Sjöbevakningssektion började eskortverksamheten 7.10

I början av september började tyskarna kontrollera handelsfartygen på Östersjön. Denna verksamhet sträckte sig ända till Bottniska viken. Finland började eskortera sina egna fartyg och fartyg som tillhörde neutrala länder, från Åland till svenskt territorialvatten. Sjöbevakningsväsendets Ålands distrikt ledde eskortverksamheten. Som eskortfartyg använde man bevakningsmotorbåtar. Eskortverksamheten på Ålands hav fortsatte efter krigsutbrottet. På grund av isläget krympte eskortverksamheten efter medlet av januari.

Tyskarna kontrollerade även många finska fartyg. Enligt tyskarna hade en del av de kontrollerade fartygen krigskontraband i lasten. Sådana fartyg fördes till tyska hamnar. Av de konfiskerade finska fartygen frisläpptes 17 i slutet av december, men sex fartyg blev i kvarstad.

Isbrytarflottiljen

Isbrytarna beväpnades under de extra övningarna i oktober. Under Sydvästra sjöförsvarets kommando bildades en isbrytarflottilj. Dess uppgifter var att upprätthålla vintertrafiken, stöd eskortverksamheten och delta i kustförsvaret.

De första fartygen i flottiljen som beväpnades var isbrytarna Jääkarhu och Tarmo. Monteringen av vapnen tog sin tid. Isbrytaren Voima anslöts till flottiljen 30.11 och isbrytaren Sampo anslöts 2.12.

Sovjetunionens flottstyrkor på Östersjön

Sovjetunionens Östersjöflotta hade betydligt flera krigsfartyg på Östersjön jämfört med de finska flottstyrkorna. Flottans styrka på Östersjön var i teorin tillräckligt stor jämfört med Finland för att ha herraväldet på Finska viken och på alla för Finland viktiga delar av övriga Östersjön.

Östersjöflottans största eldkraft representerades av linjefartygen (2 stycken) och kryssarna (2 stycken). Jagare fanns det 15 stycken, varav 10 var nya av G-klass. Dessutom fanns det 52 ubåtar och flera tiotals motortorpedbåtar. Kommendör för Röda flottan var kommendören av 2 klass V. Tributs.

Sovjetflottans baser i de Baltiska länderna samt blockaden av Finland

Sovjetflottans verksamhet på Finska viken och i Östersjön underlättades av baserna som den fått till sitt förfogande i Estland och Litauen. Där placerades bl.a. ubåtar och lätta ytfartyg. De användes i blockaden av Finlands kust.

Sovjetunionen proklamerade 7.12 de finska kustområdena i blockad. Neutrala handelsfartyg skulle avlägsna sig från blockadområdet före 9.12 klockan 12. Blockadområdet utvidgades 17.12 till att omfatta även den åländska demilitariserade zonens sjöområden. Ubåtarna hade huvudansvaret för blockaden. De fick order om att börja ett sänkningskrig 10.12 klockan 24.

Sovjetubåtarna sänkte tre fartyg 10.12

Ubåten Sjtsj-323 sänkte genast 10.12 på morgonnatten med kanoneld estniska s/s Kassar mellan Utö och Dagö. Besättningen lyckades rädda sig med båtar till Dagö. Utanför Helsingfors sänkte ubåten Sjtsj-322 med torpeder tyska s/s Reinbeck. Samma dag sänktes ännu tyska s/s Boheim på Bottenviken. Först efter två dagar fick man kännedom om sänkningen då räddade besättningsmän anlände med livbåtar till Sastmola (Merikarvia).

Isvintern som hindrade fartygstrafiken började i slutet av januari. Söder om Kvarken körde s/s Wilpas på grund efter att ubåten Sjtsj-311 hade öppnat eld mot den. Ubåten sköt det grundstötta fartyget till ett vrak. Samma ubåt sänkte 1.1.1940 svenska s/s Fenriksen i norrländska vatten.

Konvojtrafiken på Bottenhavet

Konvojtrafiken på Bottenhavet påbörjades i december. Också längs den finska kusten gick konvojtrafiken från Rönnskär utanför Vasa via Kaskö och Mäntyluoto till Lökö, en ö mellan Raumo och Nystad. Färden tog ett knappt dygn i anspråk. Konvojerna åkte iväg varannan dag i vardera riktningen. En annan konvojrutt gick norr om Ålands skärgård från Saggö till svenskt territorialvatten. Denna rutt kunde man köra åt vardera hållet under samma dag.

Kanonbåtarna Uusimaa och Hämeenmaa deltog i Bottenhavets konvojverksamhet från och med januari.

I Bottenhavet sjönk 13.1.1940 eskortfartyget Aura II då den skyddade en konvoj. Olyckan förorsakades av fartygets egen sjunkbomb, som exploderade då den skulle avfyras. Målet var den sovjetiska ubåten Sjtsj-324. I olyckan dog 26 personer från den 44 man starka besättningen.

De sovjetiska ubåtarna lämnar Bottniska viken 19.1.1940

Enligt finländska uppgifter lämnade den sista sovjetiska ubåten Bottniska viken 19.1.1940. Efter att isvintern börjat hade Röda flottans flygvapen huvudansvaret för den finska blockaden. Förutom flyganfallen fällde flygplanen minor i de finska farlederna.

Isvägen över Kvarken

Tjocka isar försvårade fartygstrafiken. Å andra sidan var det möjligt att bygga en isväg mellan Sverige och Finland över Kvarken från Vasa till Umeå. Isvägen som kallades Gräsbecks väg, var i bruk 17.2–24.3.1940. Vägen underlättade varutransporterna mellan Sverige och Finland.

Kustflottan hade ett betydelsefullt luftvärn

Verksamheten för Kustflottans kraftigaste pansarskepp inskränkte sig under vinterkriget närmast till luftvärn först i Ålands och Åbolands skärgård, senare i Åbo hamn. Pansarskeppen hade det starkaste luftvärnet. Efter att sovjetiska flygvapnet hade upptäck skeppen, gjorde det flyganfall mot dem. Det sovjetiska flygvapnet anföll pansarskeppen under vinterkriget totalt 53 gånger.

Kustflottans centraliserade operationsverksamhet upphör

Kustflottan hindrade förmodligen med sin närvaro Sovjetunionens ytfartyg från att anfalla Åland och komma till Bottniska viken.

Kustflottan fick 19.1.1940 en order av kommendören för Marinen att förflytta sig från Ålands skärgård till Åbolands skärgård för att skydda sjötrafiken till och från Åbo. Pansarskeppen flyttades till Erstan. Då upphörde i praktiken Kustflottans centraliserade operationsverksamhet.

De finska ubåtarnas verksamhet gav inget resultat

Av ubåtarna hörde en del till Kustflottan och en del var under kommendören för Marinen. De få ubåtarna opererade närmast ensamma. En ubåt besökte det lettiska vattenområdet utanför Libau. Men det lyckades inte med en enda sänkning.

Ladogas Flottavdelning skötte sjötransporter

Uppgiften för Ladogas Flottavdelning var att minera vid kusten, skärgårdens farleder och fortens skyddsområden. Förutom sjöpatrullering skulle avdelningen vara beredd för strid mot fiendens lätta flottenheter på fortens sjöområden tillsammans med kusttrupperna. Avdelningen skulle delta i trupptransporter och underhållstransporter till forten.

Avdelningens kanonbåtar i krigsoperationer

Till Ladogas Flottavdelning hörde fem kanonbåtar. Den sjätte kanonbåten gick på grund och sjönk under de extra övningarna. På fartygen monterades kanoner under de extra övningarna. Endast menföresfartyget Aallokas och bogserarna Vulcan och Tarmo kunde utrustas med 75 mm:s kanoner. De övriga fartygen måste utrustas med 47 mm:s kanoner, som enligt Dorpat freden var tillåtna på Ladoga.

Fiendens flottstyrkor kom inte till avdelningens operationsområde. Avdelningen deltog i operationerna genom att stöda IV Armékårens strider mellan Impilax (Impilahti) och Pitkäranta. Avdelningens kanonbåtar besköt bland annat Pitkäranta och Koirinoja.

Kanonbåtarna deltog i och skyddade transporter. De mest betydelsefulla transporterna inföll i december. Då transporterades Avdelta Bataljonen 23 till Valamo och vidare till kustartillerifortet på ön Mantsi. Det Avdelta Cykelkompaniet 4 transporterades från Lahdenpohja direkt till Mantsinsaari.

Fartygen tillhörande Ladogas Sjöförsvar kunde inte tas med då freden kommit

Efter att freden 13.3 klockan 11 trätt i kraft, började trupperna från Ladogas Sjöförsvarsområde dra sig tillbaka bakom den nya gränsen. Av Flottavdelningens farkoster kunde endast motorbåtarna tas med. Fartygen sänktes. Personalen åkte med skidor från Lahdenpohja till Nyslott.

Ari Raunio