Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45.
Karttakeskus 2008.

Björkööarna skulle tillsvidare behållas

I Överbefälhavarens beslut från 15.2 angående tillbakadragningen från Mannerheimlinjen, ingick ett krav på att Björkööarna (Koivstonsaari, Tiurinsaari och Piisaari) skulle behållas. Kustartilleriet på öarna kunde med sin eldgivning stöda infanteriets strid i mellanställningen, vilket var orsaken till kravet. Detta krav ändrade mellanställningens plats. Södra stranden av Viborgska viken inkluderades i ställningen.

I mellanställningen grupperades fem divisioner

Enligt II Armékårens order om tillbakadragandet, skulle fyra av armékårens fem divisioner (2.D, 1.D, 5.D, och 4.D) dra sig till mellanställningen. Den femte (3.D) skulle samlas ihop till överbefälhavarens reserv i Viborgområdet. I stället fick armékåren 23.Divisionen som anslutits från Hemmatrupperna till fältarmén i januari. Till en början låg den norr om Ladoga varifrån den flyttades till Näset.

Förflyttningen till Näset av den här divisionen, som leddes av jägarofficeren, överste Gunnar Heinrichs, tog så lång tid i anspråk att vid dess ankomst pågick striderna redan i mellanställningarna. Divisionen tog frontansvaret 22.2 i Näykkijärviområdet, där fienden redan hade fått en inbrytning i de finska ställningarna. Striderna i mellanställningarna hade redan börjat, då trupperna ännu grupperade sig.

Trupperna på Björkööarna fick 22.2 lov att lämna öarna

Från Fjärde Divisionen (4.D) underställdes på kvällen 17.2 ett infanteriregemente Viborgs avsnitt. Regementet var grupperat mellan Humaljoki och Makslahti. Regementet flyttades följande dag till Björkööarna (Koivistonsaari, Tiurinsaari och Piisaari). Kommendören för Näsets Armé gav 22.2 lov åt Viborgs Kustförsvars avsnitt att dra sina trupper från Björkööarna. Fiendens anfall tvingade trupperna vid Viborgska viken, att dra sig från största delen av Pulliniemi och en del av Trångsundöarna.

Erik Heinrichs blir kommendör för Näsets Armé

Överbefälhavaren utnämnde 19.2 jägarofficeren, generalmajor Erik Heinrichs till ny kommendör för Näsets Armé. Samma dag befordrades han till generallöjtnant. Jägarofficeren, generallöjtnant Österman hade med hänvisning till hälsoskäl ansökt om avsked. Enligt egen utsago hänvisade han till hälsoskäl, då han ansåg att överbefälhavarens beslut om att mellanställningarna blev nya huvudställningar var felaktigt.

Mannerheim utsåg till Heinrichs efterträdare, som kommendör för III Armékåren, kommendören för Grupp T, jägarofficeren, generalmajor Paavo Talvela. Mannerheim hade befordrat honom i december tack vare segern vid Tolvajärvi.

Första armékåren ställs upp

Överbefälhavaren gav order om uppställandet av ny armékår 19.2. Av andra Armékårens 1.Divison och 2.Division bildades I Armékåren. Kommendör blev 1.Divisionens kommendör, jägarofficeren, generalmajor Taavetti Laatikainen. Till hans efterträdare utnämndes chefen för Hemmatruppernas stab, jägarofficeren, överste A. E. Martola.

Bristen på officerare var orsaken till att den nya armékårens verksamhet kom långsamt i gång. Laatikainen kunde ta kommando över divisionerna och frontansvaret först 24.2.

Öhquist föreslog 21.2 ett tillbakadragande från mellanställningen

Kommendören för Andra Armékåren jägarofficeren, generallöjtnant Harald Öhquist förslog redan 21.2 för kommendören för Näsets Armé att trupperna borde dras tillbaka till den bakre ställningen (T-asema) mellan Viborg och Kuparsaari. Enligt Heinrichs borde man kunna strida i mellanställningen 3−4 veckor för att bakre ställningens befästningsarbete skulle bli slutfört. Följande dag upprepade Öhquist sitt förslag. Näsets Armé gav 23.2 en förberedande order om att dra sig tillbaka från mellanställningen till bakre ställningen.

Oinonen blir divisionskommendör i stället för Gunnar Heinrichs

Öhquist föreslog för Heinrichs ett byte av 23.Divisionens kommendör. Kommendören som skulle bytas ut var Eriks bror Gunnar. Erik Heinrichs ringde upp Öhquist 23.2. kl. 24 och berättade att överbefälhavaren hade godkänt hans förslag om byte av kommendör för 23.Divisionen. Enligt Öhquists förslag utnämnde överbefälhavaren jägarofficeren, överste Woldemar Oinonen till ny divisionskommendör.

Röda armén hämtade till fronten en ny armékår för Viborgska viken

Av de nya trupper som Röda arméns generalstab flyttat till fronten bildades en infanteriarmékår (28.AK). Den började flytta 22.2 över den frusna Finska viken till Karelska näset. Armékåren skulle användas vid ett anfall över Viborgska viken.

Nordvästra Fronten planerade ett tvåsidigt omfattningsanfall

Med Stavkans lov gav Nordvästra Fronten två dygns extra vila åt 7.Arméns trupper. Efter framryckning låg de framför finska truppernas nya ställningar.

I Nordvästra Frontens anfall mot mellanställningarna, ingick som mål att tillintetgöra de finska trupperna på Viborgs område med ett tvåsidigt omfattningsanfall. Det västra anfallet skulle ske över den frusna Viborgska viken som ett övergångsanfall och det högra anfallet öster om Viborg. Huvudansvaret för omfattningsanfallet hade 7.Armén. Frontens andra armé (13.A) skulle stöda omfattningen med ett anfall mot S:t Andree. I planens första skede måste 7.Armén bryta igenom de finska försvarsställningarna. Anfallet vars mål var ett genombrott skulle börja 28.2.

Finska trupperna påbörjar tillbakadragandet före sovjettruppernas anfall

Näsets Armé gav genast efter midnatt 27.2 en order åt Västra Näsets armékårer om ett tillbakadragande till de bakre ställningarna. Tillbakadragandet skulle börja 27.2 i kvällsskymningen. Jägarofficeren, överste Paavo Paalus 3.Division som varit överbefälhavarens reserv i Viborgs området, fick 27.3 en order om försvaret av Viborg och mottagandet av trupper som lösgjort sig från mellanställningen.

Efter att Öhquists armékår (II AK) och Laatikainens armékår (I AK) hade dragit sig tillbaka utvidgades Talvelas armékårs (III AK) Vuoksenfront till Äyräpää−Vuosalmiområdet. Andra Divisionen (2.D) från Laatikainens armékår underställdes Talvelas armékår. Efter det här hade Första Armékåren en division (1.D) och Grupp Sihvo till sitt förfogande. Jägarofficeren, överste Jussi Sihvo var kommendör för gruppen och den bestod av en förstärkt brigad.

Ari Raunio