Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45.
Karttakeskus 2008.

Fjärde Armékårens trupper

Till IV Armékåren, under kommando av jägarofficeren, generalmajor Juho Heiskanen, hörde bl.a. två divisioner. Jägarofficeren, överste Lauri Tiainen var kommendör för den ena (12.D) och jägarofficeren, överste Hannu Hannuksela kommendör för den andra (13.D). Divisionerna var grupperade på ett område mellan Ladoga och Suojärvi.

På området mellan Ilomants och Suojärvi opererade två avdelta bataljoner (Avd.B 11 och Avd.B 10). Den sydligare bataljonen var förstärkt med bl.a. ett fältartilleribatteri (9.Btri/AR 13). Dessa trupper bildade Avdelning Räsänen. Bataljonernas ansvarsområden avskiljdes från Fjärde Armékårens (IV AK) ansvarsområde 5.12. Som ledningsstaffel under högkvarteret bildades Avdelning Talvela som sedermera blev Grupp Talvela.

Från Flygregemente 1 (lentorykmentti),var en sambandsflottilj (lentolaivue) (FlygFl. 16) underställd Fjärde Armékåren (IV AK). Flottiljens Tredje Flyggrupp (lentue) (3/FlygFl. 16) befann sig i Lahdenpohja.

Armékårens trupper grupperades före kriget i huvudförsvarsställningarna.

Armékåren (IV AK) hade inte stambefästa försvarsställningar. Enligt avtalet om gränsfred från 1922 lovade Finland och Sovjetunionen att avstå från att placera av större truppenheter vid gränsen mellan Ladoga och Ishavet. Under de extra övningarna flyttade man försvarsställningarna närmare gränsen. Samtidigt krävde överbefälhavaren marskalk Mannerheim förberedelser av armékåren för att börja striderna redan vid gränsen. Armékårens divisioner och infanteriregementen (12.D: IR 34, IR 35, IR 36; 13.D: IR 37, IR 38 och IR 39) var grupperade vid försvarsställningarna eller som reserv bakom dem, förutom infanteriregementet (IR 34) som var i riktning mot Suvilahti. I närheten av Ladoga framför försvarsställningarna fanns en avdelt bataljon (Avd.B 9) i Käsnäselkä och en (Avd.B 8) i Salmis.

Armékårens granne vid Ladoga

På Fjärde Armékårens (IV AK) vänstra flank vid Ladoga, fanns Ladogas Sjöförsvar som var underställt Högkvarteret. Till sjöförsvarets Salmis Kustförsvarsavsnitt hörde ett kustartillerifort på Mantsi och ett på Ristisaari. Till Salmiavsnittet hörde även ett avdelt cykelkompani (Avd.Cyk.K 4) i Lunkulansaari.

Åttonde Arméns kommendör byttes ut 4.12

Under Leningrads Militärdistrikts ledning fanns Åttonde Armén (8.Armén) mellan sjöarna Ladoga och Onega. Kommendör för armén vid krigets början var divisionskommendör I. N. Habarov. Han åsidosattes 4.12. Till temporär kommendör utsågs biträdande kommendören, armékommendören av andra klass V.N. Kurdjumov. Den nya kommendören som utnämnts av Stavkan, armékommendören av andra klass G. M. Sternin tillträdde 13.12. Åttonde Arméns uppgift i första skedet var att erövra Sordavala och anfalla till nivån med Sordavala−Tohmajärvi−Joensuu.

Styrkan på 8.Armén

Habarovs armé bestod i krigsbörjan av 75 000 man. Pansarvagnar fanns mer än 120 st. och artilleripjäser mer än 500 st. Anfallet understöddes av 150 flygplan. Arméns anfall understöddes på Ladoga även av en flottavdelning, vars insatser dock blev avsevärt anspråkslösare än beräknat.

Arméns två infanteriarmékårer (1.AK och 56.AK) och arméns reserv bestod totalt av sex infanteridivisioner. Armén hade också en pansardivision till sitt förfogande. I december kom ännu en förstärkning på två infanteridivisioner.

I 8.Arméns tyngdpunktsriktning fanns två infanteridivisioner och en pansarbrigad.

Anfallets tyngdpunkt låg intill Ladoga. Här anföll 56.Infanteriarmékårens två infanteridivisioner (168.D och 18.D) och en pansarbrigad (34.Pans.Br.). En av armékårens infanteridivisioner (56.D) fanns i riktning mot Suojärvi.

Till armékåren (1.AK) som anföll norr om Suojärvi hörde till en början två infanteridivisioner (139.D och 155.D). Som arméns reserv fanns en infanteridivision (75.D).

Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45.
Karttakeskus 2008.

Åttonde Arméns anfall framskred 30.11 ställvis med flera kilometer

På Heiskanens armékårs (IV AK) område överskred sovjettrupperna 30.11 på morgonen riksgränsen i alla vägars riktning. Infanteridivisionen (155.D) som anföll mot Porajärvi framryckte delvis i väglös terräng. Avdelta bataljonen (Avd.B 11) som var underställd IV Armékåren tvingades av fienden 2.12 att dra sig till Kuolismaa området.

Infanteridivisionen (168.D) som anföll längs vägen vid Ladogas strand framryckte under första dagen cirka tio kilometer. Hannukselas division (13.D) som uppehållit fienden i vägens riktning retirerade planenligt till området väster om Tulemajoki. Här avvärjde divisionen 1.12 fiendens försök att komma över ån. På grund av felaktig lägesbild och dess bedömning, tillät divisionskommendören trupperna att fortsätta reträtten i riktning mot Uusikylä.

Längs vägen från Kolatselkä framryckte fiendens infanteridivision (18.D) förstärkt med en pansarbrigad (34.Pans.Br) 2.12, till området väster om Käsnäselkä som var i nivå med de finska försvarsställningarna.

Suojärviområdet förlorades 2.12.

Krigare från Andra Bataljonen från Infanteriregemente 34 i Suojärvi området 3.12.1939.
SA-bild.

På Suojärviområdet anföll två sovjetdivisioner (56.D och 139.D). Tiainens division (12.D) stoppade en fiendedivision (56.D) som anföll från Hyrsyläs riktning. Detta skedde 1.12 nordost om Suvilahti, som är Suojärvis störst by.

En sovjetdivision (139.D) nådde 1.12 på morgonen Suojärvis östra strand och vägen i längs den. Området hörde till Avdelning Räsänens ansvarområde. Under dagens lopp fick fienden i sin besittning också norra ändan av vägen på sjöns västra sida. Tiainen beslöt 2.12 att ge upp Suvilahti och gav tillstånd åt trupperna som befann sig nordost om byn att dra sig tillbaka.

Högkvarterets order om motanfall

Efter förlusten av Suojärvi gav överbefälhavaren, marskalk Mannerheim 1.12 en order åt Heiskanens armékår (IV AK) att återta Suojärvi med ett anfall som skulle börja följande dag. Den detaljerade ordern som var underskriven av Mannerheim och chefen för Generalstaben, generallöjtnant Lennart Oesch gavs åt 12.Divisionen. Även Avdelning Räsänen skulle anfalla i Suojärvis riktning.

Enligt Högkvarterets order skulle även Hannukselas 13.Division anfalla i Salmisvägens riktning med Tulemajoki som mål. I armékårens order till 13.Divisionen skulle divisionen också anfalla österut längs vägen från Käsnäselkä.

Motanfallet blev resultatlöst – kommendören för armékåren byts ut

Motanfallen blev resultatlösa i alla riktningar och ledde delvis till oordning bland trupperna i Heiskanens armékår (IV AK).

Överbefälhavaren utnämnde 3.12 jägarofficeren, generalmajor Woldemar Hägglund till ny kommendör för IV Armékåren. Kommendörsbytet skedde följande dag.

Enligt Högkvarterets order 5.12 lösgjordes området mellan Ilomants och Suojärvi från IV Armékårens ansvarsområde.

Ari Raunio