Modifierad karta från boken, Raunio Ari−Juri Kilin. Talvisodan taisteluja (Vinterkrigets strider). Karttakeskus, tredje upplagan, 2010.

Wallenius blir kommendör för Lapplands Gruppen.

Jägarofficeren, generalmajor Martti Wallenius som kallats i tjänst från reserven, tog över som kommendör för Lapplands Gruppen i Rovaniemi 13.12.1939. Samtidigt underställdes gruppen Högkvarteret efter att ha varit underställd Norra Finland Grupp. Jägarofficeren, överstelöjtnant Oiva Wilamo, som dittills hade varit gruppens kommendör, blev biträdande kommendör under Wallenius.

I Sallariktning anföll en infanteridivision

I Sallariktning anföll Röda arméns 122.Infanteridivision (122.D). Divisionen leddes av överste Pjotr S. Sjevtsjenko. Till området koncentrerades mera infanteridivisioner. Av två divisioner skulle det bildas en armékår. För detta ändamål skickade 9.Armén till Salla en armékårsstab.

Efter att den nya divisionen anlänt, skulle armékåren förbereda sig på att slå de finska trupperna i Kemijärvi och efter det fortsätta anfallet till Rovaniemi. Från Arkangelsk anlände 88.Infanteridivisionens första delar till Salla riktningen först i januari. Koncentreringen av divisionen blev inte fullföljd under hela vinterkriget.

Petsamo området fanns Avdelning Pennanen som motsvarade en knapp bataljon

En skidpatrull i Petsamoområdet. SA-bild.

Avdelning Pennanen (Avd. Pennanen) som var underställd Lapplands Gruppen uppehöll den 14.December fiendens trupper på en knapp division (52.D) i nivå med Salmijärvi. Bergsdivisionen (104.Berg. D), som i början av kriget anföll Petsamo, hade vid det här skedet övergått till att säkra kustområdet.

Trupper från Kuusamoområdet flyttades till Suomussalmiområdet

Tvärt emot vad finnarna antog, fanns det i Kuusamoriktningen en mycket liten fiendestyrka. Avdelta bataljonen (Avd.B 16) som var grupperad i Kuusamo, hade flyttats till den södra grannens, Norra Finlands Grupps, område som förstärkning åt trupperna mot Suomussalmi. Efter det ansvarade ett förstärkt avdelt kompani (Avd.K. Seppälä) för försvaret av Kuusamo.

En sovjetisk infanteridivision erövrade Salla 9.12.

Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45. Karttakeskus 2008.

Svåraste läget för Lapplandsgruppen var Sallariktningen. Av den avdelta bataljonen

(Avd.B 17) som ställts upp i Salla och en annan avdelt bataljon (Avd.B 25) som koncentrerats dit 6.12 , bildades avdelning Roininen. Den förstärktes 12.12. ännu med en bataljon (Avd.B 26)

Överste SJevtsjenkos infanteridivision (122.D) erövrade 9.12 Kuolajärvi i Salla kyrkby och fortsatte efter det anfallet med huvudstyrkan mot Joutsijärvi−Kemijärvi, och med en del av styrkan mot Savukoski−Pelkosenniemi−Kemjjärvi.

Avdelning Roininen var trots förstärkningarna tvungen att fortsättningsvis retirera i Salla−Kemijärvivägens riktning. I medlet av januari stred man längs Kemijärvivägen öster om Joutsijärvi by. Det sovjetiska bergsinfanteriregementet (273.IR), som anföll längs vägen från Salla till Savukoski, närmade sig Pelkosenniemi. Regementet härstammade tillhörde urspurngligen 54.Bergsdivisionen som i bytet hade fått 122.Infanteridivisonens 529.Infanteriregement.

Ett infanteriregemente och en bataljon underställdes Lapplands Gruppen

Högkvarteret meddelade 13.12 åt den nya kommendören för Lapplands Gruppen generalmajor Wallenius om förstärkningar som omfattade ett infanteriregemente (IR 40) och två bataljoner (VIII/Fälters.Br och IX/Fälters.Br) från Fältersättningsbrigaden. Dessa kompletteringar kom från Hemmatrupperna.

Seger i Pelkosenniemi

Fiendens bergsinfanteridivision, som med artilleriets understöd hade erövrat Savukoski fortsatte efter det anfallet mot Pelkosenniemi, varifrån den skulle fortsätta till Kemijärvi. Jägarofficeren, major Armas Perksalos infanteriregemente (IR 40) som var koncentrerat till Pelkosenniemi, skulle slå fienden som ryckt fram till Pelkosenniemis utkanter. Anfallet började 17.12 på kvällen. Den jämna striden avgjordes till finnarnas favör genom bataljonens omfattande anfall i ryggen på fienden 18.12. Fiendetrupperna började reträtten från Pelkosenniemi 18.12 sent på kvällen.

Fienden på vägen mellan Salla och Kemijärvi stoppades i Joutsijärvi

Krigare vid Joutsijärvi har gått i ställning för fotografering. SA-bild.

Ett dygn efter striden i Pelkosenniemi skedde också i tyngdpunktriktningen för Röda arméns 122. Infanteridivision ett avgörande. Fienden stoppades slutligen av Avdelning Roininen vid Joutsijärvi. Striderna vid Joutsijärvis Ahoniemi och Mäntyvaara några kilometer väster om Joutsijärvi blev en finsk framgång i december 1939, men motanfallet 1940 misslyckades. Kort efter detta drog sig fienden tillbaka till Märkäjärvi. Det skedde på en order av, Röda arméns högsta ledning Stavkan. Orsaken till ordern var de stora förluster som Röda armens två divisioner lidit i Suomussalmis mottistrider.

Svenska Frivilligkåren övertar frontansvaret på Lapplandsgruppens område

Modifierad karta från boken, Raunio Ari, De militära operationerna De finska krigen 1939−45. Karttakeskus 2008.

Till vänster generallöjtnant Linder och till höger generalmajor Wallenius. SA-bild.

Enligt Högkvarterets order 19.2.1940 övertog Svenska Frivilligkåren (SFK) som bestod förutom av svenska frivilliga, av ett antal norrmän, frontansvaret av Lapplands Gruppen. Kommendör för kåren, som var underställd överbefälhavaren, var svensken Ernst Linder, med graden generallöjtnant i Finland. Han hade deltagit 1918 i finska frihetskriget och då befordrats till finsk generalmajor. Linder, som var född 1868, hade i Sverige befordrats till generalmajor 1927 och i Finland till generallöjtnant 1938.

Svenska Frivilligkåren hade till sitt förfogande en svensk flygflottilj (F 19) som bildats i januari av svenska frivilliga och börjat sin verksamhet i Norra Finland. Till flottiljen hörde sex jaktplan och fyra lätta bombplan. Till Frivilligkåren hörde också bl.a. ett luftvärnsbatteri bestående av tolv 40 mm:s luftvärnskanoner.

I riktningen mot Märkäjärvi påbörjade Stridsgrupp Svenska Frivilligkåren övertagandet av frontansvaret 25.2 med två bataljoner av major Perksalos Infanteriregemente 40. Ansvarbytet var klart 28.2. Förutom Perksalos regemente flyttades från Sallas riktning, två bataljoner till Viborgska viken.

Av de finska trupperna på Svenska Frivilligkårens område bildades Avdelning Willamo som underställdes Linder.

Ari Raunio