Modifierad karta från boken, Raunio Ari−Juri Kilin. Talvisodan taisteluja (Vinterkrigets strider). Karttakeskus, tredje upplagan, 2010. 

På området för Norra Finlands Grupp anföll i första skedet fyra divisioner

Sovjetunionens anfall i Norra Finland började 30.11 på morgonen med fyra divisioner. Mot Petsamo anföll i första skedet en av 14.Arméns (14.A) bergsdivisioner (104.BergsD).

I området mellan Kandalaksja och Seesjärvi mot Uleåborg anföll 9.Armén (9.A). Dess kommendör var armékårskommendör Mihail P. Duhanov. På grund av svaga framgångar åsidosattes han 22.12 från den posten. Ny kommendör för armén blev armékårskommendör Vasil I. Tsuikov. Av arméns divisioner anföll en (122.D) mot Salla, en (163.D) mot Suomussalmi och en bergsdivision (54.BergsD) mot Kuhmo. De två förstnämnda hörde till 47.Infanteriarmékåren (47.AK), vars tyngdpunkt var i Kemijärvi−Salla riktningen. Där koncentrerades mera trupper.

Duhanov flyttade 8.12 från Sallariktningen, 47.Armékårens stab mot Suomussalmi. Dit flyttades också armékårens tyngdpunkt. I stället för Sallariktningen sändes 44.Infanteridivisionen till Suomussalmiriktningen. Divisionen som deltagit i erövringen av Polen började anlända med tåg 14.12 till Kem vid Vita havet.

Styrkan på de anfallande trupperna överraskade den finska krigsledningen

Fiendens anfall med flera divisioner i norr, trots det glesa vägnätet, kom som en överraskning för den finska krigsledningen. Under krigets första veckor var man tvungen att mångdubbla försvarsstyrkorna i norr.

Under december lyckades man stoppa fiendens anfall i alla riktningar. I Suomussalmi nådde man den första betydande segern i Norra Finland.

Norra Finlands trupper i krigets första skede

Norra Finlands Grupp vars kommendör var jägarofficeraren, generalmajor Wiljo Tuompo ansvarade i början av kriget för ett frontavsnitt på 800 km mellan Ishavet och Lieksa. Gruppens stab var i Kajana. Gruppens högra granne var till en början IV Armékåren och från och med 7.12 Avdelning Talvela som 19.12 blev Grupp T.

I början av kriget hörde i norr Lapplandsgruppen och i söder Norra Karelens Grupp till Norra Finlands Grupp. I vardera Kuusamo och Suomussalmi fanns avdelta bataljoner (Avd.B 16) och Avd.B 15).dessa var direkt underställda Norra Finlands Grupp.

Lapplands Gruppen ledde en styrka på knappt två bataljoner. I Petsamoriktningen bl.a. ett avdelt kompani (Avd.K 10) och i Sallariktningen bl.a. en avdelt bataljon (Av.B 17). Norra Karelens Grupp hade under sig cirka fyra bataljoner. Två av dem var avdelta bataljoner i Nurmesriktningen (Avd.B 12 och Avd.B 13), en var gruppens egen kompletteringsbataljon i Lieksa området (T-P/P-KR) och en avdelt bataljon vid Kuhmo (Avd.B 14). Norra Finland Grupp hade på sitt område två artilleribatterier, ett i Petsamoområdet och ett i området för Norra Karelens Grupp.

Riktningarna mot Lieksa och Nurmes förblir under ledning av Norra Karelens Grupp

Trupperna från Norra Karelens Grupp vid Lieksa ryckte fram till rikets gräns efter fienden som drog sig tillbaka. SA-bild

Norra Finlands Grupp övertog 2.12 ledningen av trupperna i Kuhmoriktningen. Norra Karelens Grupp ansvarade fortsättningsvis för Lieksa och Nurmes. Jägarofficeren, överstelöjtnant Erkki Raappana var kommendör för gruppen. Raappanas trupper stoppade i början av december fiendens anfall på gruppens förminskade ansvarsområde. Fienden som anfallit från två håll, drog sig vid jultiden tillbaka bakom gränsen.

I Suomussalmi och på Raatevägen uppnådde man betydelsefulla segrar

De finska trupperna granskar materiel som fienden lämnat efter sig på vägen norrut från Suomussalmi. SA-bild.

Avdelta Bataljonen 15 som ställdes upp i Suomussalmi och bataljonen (IV/Fälters.Br) från Fältersättningsbrigaden som koncentrerades dit vid krigets början, kunde inte hindra fienden från att nå Suomussalmi kyrkby under den första krigsveckan.

Avdelta bataljonen (Avd.B 16) som ansvarat för försvaret av Kuusamo flyttades söderut till Piispanjärvi, för att stoppa fienden som ryckt fram norrut från Suomussalmihållet. Till området koncentrerades mera trupper.

Av trupperna i Suomusalmiriktningen bildades under stridernas gång 9.Divisionen, vars kommendör var jägarofficeren, överste Hjalmar Siilasvuo. Hans trupper tillsammans med överstelöjtnant Paavo Susitaiapales ”Grupp Susi” från Kuusamohållet, slog under december månad tillbaka fiendens 163.Infanteridivision som erövrat Suomussalmi kyrkby. Efter detta slog Siilasvuos 9.Division ut 44.Infanteridivisionen som stoppats på Raatevägen under striderna vid Suomussalmi.

Till Norra Finlands Grupp koncentrerades en brigad mot Kuhmo

Mot Kuhmo koncentrerades 6.12 ett förstärkt infanteriregemente som fick namnet Brigad Vuokko, enligt kommendören, jägarofficeren, överstelöjtnant Aksel Vuokko. Fiendens 54.Bergsdivisions (54 Berg.D) anfall mot Kuhmo lyckades man stoppa före kyrkbyn.

Efter de segerrika striderna vid Suomussalmi fick Norra Finlands Grupp till sitt förfogande 9.Divisionen för att användas i Kuhmoriktningen. Divisionen flyttade i slutet av januari till Kuhmo- området. Där var den till krigets slut fast i mottistrider mot 54 Bergsdivisionen och trupper som kom till dess hjälp.

Högkvarteret övertar ledningen av Lapplands Gruppen.

Under Striderna vid Suomussalmi 11.12 övertar Högkvarteret ledningen av Lapplands Gruppen och utser till gruppens kommendör, ur reserven jägarofficeren, generalmajor K. M. Wallenius. Till Lapplands Gruppens ansvarområde inkluderades också Kuusamoriktningen. Trupperna mot Suomussalmi och Kuhmo samt Norra Karelens Grupp blev efter detta under Norra Finlands Grupps ledning.

Ari Raunio